Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’RANS HAI.S, SJl’XGANOK GOSSK..
li KR 1.1 X KA1SKR KRIEIlRICllS-MUSKKM.
Hals, hvilken därför torde spelat den förnämsta
rollen vid denna inflytelseakt på Rembrandt.
Åtminstone sedan midten af 20-talet hade
Frans Hals innehaft sin häxmästareförmåga att
med en genialt snabb uppfattning af modellen,
med en sinnrik användning af penselhuggens
struktur och med en för detta ändamål särdeles
välbetänkt palett-ekonomi, skapa bilder af
sekundens lif, skrattet, ögonglansen eller af
balanserande labila jämviktslägen såsom Herr
Heyt-huysens sprakande målade konterfej. Kiler den
bullrande junker Ramp och hans käresta! Det
var denna öfverlägsna impressionism, som
Rembrandt icke kunde undgå att buga sig för, och
hans hyllning tog sig det naturligaste uttrycket:
han sökte åstadkomma likartade impressioner.
Han var dock alltför mycket Rembrandt för att
uppge sig själf, sin ljusdunkelkomposition, sin
guldsmedsartadt pretiosa färg. Alltså vardt hans
resultat osmälta kopulationer af två stridande
principer.
Ännu nattvakten af 1642 vill jag räkna till
samma grupp •— men i denna skönjer man
redan tecken till en annan ny och större
Rem-brandtsk impressionism.
Se denna i dess högsta potens i
Titus-por-trättet af 1653! Hur skuggor och dagrar,
fördelade öfver hela taflan, mjukt glida öfver
duken.
Fordom ägde Rembrandt en skulptural
noggrann modellering, en skarp kontur (t. ex. just
på den fallande knifven), som så att säga gräfde
in denna i taflan, fixerade den, motsade dess
afsedda rörliga karaktär. Här är rörelsen
förlagd till ett helt annat medium, till ljusfläckarne;
dessa lättrörliga väsen bindas icke af några
anatomiska lagar, icke af några tyngdlagar, de ha
ingen tjocklek, de kunna lättare än föremålen
själfva gifvas illusion af att sväfva öfver duken.
I större kompositioner under 30-talet, ja ännu
i Nattvakten, är gärna ett starkt ljus
koncen-treradt på en figur, som därigenom spikar fast
hela taflans rörelse. Nu låter han ljusfläckar
fördela sig öfver hela kompositionen (se Den
barmhärtige samariten i Louvren) och likt maskor i ett
nät synes mörker och ljus nu kunna närma och
fjärma sig från hvarandra, liksom för ögat
belysningen växlar i ett landskap minut efter
minut. Det är i denna punkt som Rembrandt
med skäl kan vördas som en af gångna tiders
störste impressionister, ehuru han eljest i ringa
grad är väsensförvant med 1800-talets franska
impressionism, bärare af denna ism i dess
egentliga och historiska bemärkelse.
Och dock är det inget tvifvel om, att icke
Rembrandts 1640-, 50- och 60-tal varit af största
vikt för 1800-tals-impressionismens tillkomst.
Liksom Rembrandt själf skapat sin mest klassiskt
måleriska stil med hjälp af 1 500-talets föregångare
på samma område, venetianarne, så sökte Manet
oclv fann sina lärare bland gångna tiders
proto-impressionister bland dem Rembrandt. Ehuru
hans konst vid dess första uppträdande
förebråddes brist pä tradition, hade han dock bakom
sig ett trofast studium, ja kopierande af Hals,
Tin-toretto, Greco, Velasquez, Goya och Rembrandt.
Nagra anteckningar till
JORDALNS »FÄRJAN TILL
ANTWLRPLN .
af Adolf Andkkhkrg.
1.
Max tror sig veta, att Jordaens > Färjan till
Antwerpen» eller Petrus finner skattepenningen ,
hur man nu vill kalla duken, inköptes direkt
från Nederländerna för att pryda det De Geerska
Finspång, hvilket, grundlagdt 1668 af Louis
De Geer d. y. 1742 fullbordades af dennes
sonson öfverintendenten med samma namn.
Det är en duk af väldiga proportioner, 281.4
cm. hög och 468 cm. bred. Och ändå har den
efter 1797 blifvit beskuren, något som framgår
af den Hörbergska kopian af målningen, som
det året utfördes. Hörberg kopierade »Färjan
ej mindre än sex gånger, fyra gånger under
året 1787, och från 1797 ha vi två kopior. 1’a
den ena af dessa, nu tillhörande Fria konsternas
akademi, läsa vi den bekanta inskriften, tillfogad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
