Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är honom mera väsensförvant, fantasten ocli
koloristen Mathias Grtinewald, Diirers alltför litet
kände samtida, som — också i detta fall en
parallell till Munch — förenade medeltida mystik
med renässansens naturalism. ¥ /VJ
Litteratur.
Sverige sedt genom konstnärsögon. Af
/ Carl G. Laurin. P. A. Norstedt och Söner,
Stockholm /<?//.
Hos mången berlinerfamilj såg man i julas
såväl Selma Lagerlöfs sista bok som Carl Laurins
»Sclnveden» på julborden. Mer än en sökte
också i sitt Schweden-bäfte först af allt nyfiket
rätt på detta af genialiska myter helgade
Värmland —- för att sedan naturligtvis i ett enda drag
äfven sluka allt det andra och ha ogement roligt
åt texten och hjärtligt fröjda sig åt de sköna
bilderna. Till tyskarna, för att fortfarande hålla
oss endast till dem, kom denna lilla bok om
konstnärernas Sverige i en lämplig tidpunkt. 1
stora kretsar bland dem är ju intresset för vårt
land och folk, för vår konst och natur alldeles
särskildt varmt och äkta. Kulturen hetsar och
bränner mera därute, och en järnhård disciplin
nivellerar människomassor, som bo mer tätt.
»Ja, nu har jag fått illustrationer till Nils
Holgersson, som jag förut läst endast med karta»,
bekände en tysk lärd, »jag har redan länge
längtat till Sverige såsom till ett orördt land — med
friskare luft öfver förunderligt växlande landskap
- med tysta inåtvända människor, som växa
mera livar för sig, med skog emellan sig, sunda
men drömmande, ännu naturen ganska nära.»
Laurins lättlästa, för främlingarnes skull för
oss kanske alltför lättlästa bok ger en
karaktäriserande öfverblick af, hur de främste af den
nu lefvande konstnärsgenerationen måleriskt sett
vårt land och folk. Uet är olika landskap, som
dra förbi, under olika årstider och stämningar
(på bilderna, typiskt nog, mera sommar än snö,
men dock mera skymning än sol): från Skånes
vegetativa slättland upp till Kirunas bistra
malm-berg och som afslutning en skymt af Stockholm
— det bästa till sist, heter det ju. Man får
äter en påminnelse — som sent eller aldrig blir
öfverflödig — om, hur många vidt skiftande
landskapsfysionomier rymmas inom Sveriges
gränser, och hur skilda konstnärer, såsom
fyl-keskungar, lagt olika delar af riket under sitt
välde, men också om, att än ha målarögon och
målarhänder mycket ogjordt för att hjälpa oss
andra att så småningom upptäcka vårt eget
länga land och alla dess skönhetsvärden.
Texten, som genom sin anda också ger oss
Sverige sedt genom författarens ögon, är formad
i den Laurinska stilens snabbt rörliga, galliska
rytm, där flitigt materia från öfriga
kulturområden påpassligt indragas.
Naturligtvis är det vanskligt att gä till doms
öfver valet af konstnärer eller rättare bilder.
Men man kan ej undertrycka frågan: hvarför
saknas t. ex. Kallstenius med sina typiska
skogs-och kustlandskap, Bergström, Schultzberg,
Genberg o. a.? Jan. 1912.
Stockholm genom konstnärsögon. Af Carl G.
Laurin. P. A. Norstedt och Söner, 1912.
FÅ svenska skrifter, antar jag, äro så
oberoende af pressomdömen som de Laurin’ska.
Deras stora, tacksamma publik vet på förhand,
att de äro lika underhållande som lärorika, och
skyndar att göra bekantskap med dem direkt,
utan någon slags presentation. Det var väl
med den riktiga synpunkten, som Red. lade
åsido några rader om Sverige genom
konstnärsögon», tills detta häfte ett år senare fick
en helsyster i »Stockholm genom konstnärsögon»,
hvarom nu några ord.
Förf. rullar först upp några ögonblicksbilder,
riktiga snabb-shots, ur stadens krönika; bilcl
följer på bild, hvarje samlad kring sitt märkliga
år, man märker förfis fängslande förmåga och
vana att föreläsa till skioptikon.
Stockholms-skildringen af äldre datum öfverhoppas, blott
en reverens för J. Fr. Martin (hvarför just lilla
Martin»?) — vi ha ju lyckan att äga Levertins
två underbara studier häröfver, till hvilka man
återvänder med ständigt samma tjusning. Det
är det Stockholm, som återspeglat sig i
moderna konstnärsögon och konstnärsdrömmar,
som Laurin visar oss — det är det omkring
1900 i sitt flor stående Stockholm det gäller.
Med hjälp af ett 30-tal konstnärsbilder (en del
däraf förträffliga färgtryck) och 7 gånger sa
många bon-mots föras vi, snabbt som i
drömmen, roligt som på den roligaste biograf
(hvilket ej vill säga så litet!), omkring i denna stad,
som äger vår obotliga kärlek. Varma ord sägas
om hvad som gjorts »ädelt, vist och skönt»;
beska om hvad som gjorts — annorlunda.
Motiv prisas och obeaktade motiv påpekas. Allt
med tonfallet af den passionerade lokalpatriotism,
som hvarje äkta inföding fått före dopet och som
bjuder honom så mången esoterisk njutning, men
också så mycket missräkning och smärta; som
kommer en att, hvart man sig i världen vänder,
längta till den stad, där böljan susar i Norrström .
Sverige-häftets sluttablå gällde Stockholm.
Stockholmshäftets det Östbergska stadshuset.
Ger oss författaren månne nästa gång en skrift
om detta stadens vårdtecken, som vi hjärtligt
hoppas snart få se färdigt? Mars 1913.
A. />—ni.
Kunst og Kultur. John Griegs forlag, Bergen,
p nummer pr aar kr. 6. Løse nummer kr. 2.
Att det har sina stora vanskligheter att
sjösätta cn konsttidskrift och hålla den flytande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
