Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter de flyende krigarna, och de otäcka saker jag
ropade efter dem kom dem att vredgade vända på
huvudena. De sågo då, att de unga männen höllo
sig i bakgrunden och att jag ensam kom närmare,
varför de, då de voro på betryggande avstånd,
skilde sina kanoter åt och väntade sida vid sida, att jag
skulle komma emellan dem. Och in mellan dem
kom jag, med spjutet i handen, medan jag sjöng
mitt folks krigssång. Båda slungade var sitt spjut
emot mig, men jag böjde mig och spjuten veno
över mig, och jag var oskadd. Då vi därpå voro
tätt inpå varandra alla tre, kastade jag mitt spjut
mot den till höger. Det trängde in i hans strupe
och han föll baklänges i vattnet.
Min överraskning var gränslös. Jag hade dödat
en man. Jag vände mig mot fienden till vänster
och rodde häftigt för att möta döden ansikte mot
ansikte; men mannens andra spjut, som var hans
sista, träffade mig blott i den köttiga delen av
, skuldran. Så var jag honom inpå livet och kastade
inte utan stötte spjutet i hans bröst och borrade det
igenom honom med båda händerna. Medan jag
arbetade och pressade på av alla krafter, slog han mig
i huvudet både en och två gånger med sitt årblad.
Ännu sedan spjutspetsen trängt ut genom hans
rygg, slog han mig i huvudet. Det kom som en ljus-
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
