Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glimt, och jag kände något inne i huvudet ge efter
med en smäll — alldeles som med en smäll. Den
tyngd som så länge hade tryckt över mina ögon
lättades, och bandet, som snörde åt kring min panna,
brast. Jag blev med ens glad, och hjärtat sjöng av
glädje.
Detta är döden tänkte jag, och därför tyckte jag
att döden var mycket härlig. Men så såg jag de
två tomma kanoterna och visste, att jag inte var död
utan frisk igen. Mannens slag på mitt huvud hade
gjort mig frisk. Jag visste, att jag hade dödat, och
smaken av blod gjorde mig vild. Jag sänkte mitt
årblad i Yukons bröst och drev min kanot framåt
mot mukumukernas by. De unga männen bakom
mig utstötte ett högt rop. Jag såg mig tillbaka över
axeln och såg det forsa vitt kring deras åror...
— Ja, det skummade vitt kring våra åror, sade
Mutsak, ty vi kom ihåg Utterns och Skolkas order,
att vi med egna ögon skulle se, hur Den ensamme
hövdingen stupade. En av mukumukernas unga
män, som var ute för att se till ett laxgarn, fick
syn på Den ensamme hövdingen, som kom med
hundra man efter sig. Och han flydde i sin kanot
direkt mot byn för att slå alarm och träffa
förberedelser. Men Den ensamme hövdingen satte
efter honom, och vi skyndade efter Den ensamme
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
