Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Li Wan, den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Bara, återtog Canim och höll fast henne.
— Bara en sak. Men du kommer att skratta åt
dess dåraktighet, den är så overklig.
— Nej, Li Wan, drömmar äro drömmar. Kanske
är de minnen från ett tidigare liv som vi levat.
Jag har en gång varit en älg. Jag tror fullt och
fast, att jag en gång varit en älg, när jag tänker
på, vad jag sett och hört i drömmar.
Hur mycket han än ansträngde sig för att dölja
det visade han tydligt en växande oro, men Li Wan,
som sökte efter ord för sina tankar, tog ingen notis
om det.
— Jag ser en plats mellan träden, där snön är
nedtrampad, började hon, och över snön ser jag
spåren efter en man, som med svårighet har släpat
sig fram på händer och knän. Och jag ser mannen
i snön, och det förefaller som om jag är alldeles
inpå honopi. Han ser annorlunda ut än verkliga
män, ty han har hår i ansiktet, mycket hår, och
håret i hans ansikte och på hans huvud är gult
som vesslans sommarpäls. Han håller ögonen
slutna, men han öppnar dem och ser sig sökande
omkring. De är blå som i himmeln och se in i mina
och söka inte längre. Och hans hand rör sig
långsamt, som om han vore svag, och jag känner....
-— Ja, viskade Canim hest. Du känner ....?
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
