- Project Runeberg -  Komedi! /
155

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

du att fa gå en tung väg, ty ingen kan flyga upp på
bergets topp, han måste mödosamt klättr-a upp, steg
för steg. Låt mig först få tala med far, Hans, innan
du framför din bön.)) Och sedan frågade hon efter
kommerserådet Lehnberg och hans dotter.

X)Herr von Lehnberg, herr häroms rättade Hans
mekaniskt.

Den gamla frun gned sig i pannan. ]?)Ja, ja, att
jag alltjämt skall glömma det. De ha nu blifvit
förnämt folk. Hvarför är det egentligen, Hans? Hvar
menniska vet ju ändå, att de inte varit det förut, att
de inte heller alls förtjent det, utan blott köpt det
för sina många pengar! — Har en sådan der adel
egentligen något värde, Hans? För mitt gamla hufvud
tycks det, som om folk, som tränger sig in i adeln,
skymfade vårt hederliga borgarstånd, emedan de tycka,
att det inte är bra nog — eller är också det der
annorlunda i er moderna verld?» Han skakade
leende på hufvudet: »Nej, mor lilla, du har alldeles
rätt, det är just så. Menniskor, som af ett löjligt
högmod plötsligt förneka sina fäders stånd, intaga en
skef ställning också i den moderna verlden och det i
ännu högre grad. — Från sin forna krets lösslita de
sig — och den nya vill inte veta af dem, — de stå
på gränsen och äro inte längre hemma någonstans,
på sin höjd i snyltgästernas led, hvilka buga sig för
den gyllene kalfven.»

»Men Aglae har ju förlofvat sig med en grefve?»

»Hon är redan gift.»

Hon såg förvånad upp vid den hårda klangen i
hans röst. »Så fort? — Ja, ja, nutidens ungdom vill
inte längre veta af någon vänte- och pröfvotid. Nåja,
hvad skulle det också tjena till? De ha väl inga
bekymmer att frukta. —» Åtminstone inga bekymmer för
dagligt bröd.» — Han blickade dystert framför sig,
sedan steg han plötsligt upp. »Dora har redan två
gånger tittat i dörren, vill du tala med henne?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free