Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mittsjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MITTSJÖSS
11
Dessa ideologier och deras bärare var traditionslösa, andligen
egen-domslösa. De kände ingen del i kulturarvet och den västerländska
gemenskapen. De förnekade själva normaliteten. De föraktade spelreglerna.
De var därför även hämningslösa. Detta visade sig vara en oanad styrka
i den maktkamp de inledde.
Det kommer aldrig att kunna bli utrett med vetenskaplig
tillförlitlighet vilken roll såsom orsak till eländet och det andliga förfallet i Europa
under efterkrigstiden själva förlusten av nära 10 millioner stupade utom
alla saknade och skadade unga män från England, Frankrike, Tyskland
och de andra krigsländerna spelat.
För författarna till denna bok har det inte varit en ny upptäckt, att
det i särskild grad brustit i fråga om vision, mod och generositet i
dessa länder under mellankrigsepoken. Vare sig vi studerat industrins
olösta rationaliseringsproblem och arbetslösheten i England, oförmågan
att ändamålsenligt koordinera penning- och socialpolitiken i Frankrike,
eller den bristande fastheten i alla hänseenden inom weimarrepublikens
Tyskland, har denna reflexion ständigt tvingat sig på oss. Med särskild
kraft har just den kritiken rest sig inför samspelet mellan nationerna
i Genèveorganisationernas verksamhet, som vi hade tillfälle att ingående
följa under det ödesdigra året 1930—31.
För den verksamheten bar de två förstnämnda länderna huvudansvaret.
Och det bör i sanningens intresse fastslås att boven i stycket framför
allt var Frankrike, medan England oftast var den trogna förledda —
tvärtemot den opportuna lögn som med stor apparat och samma skickliga
advokatyr, som vi så väl känner från Genève, nu systematiseras i Vichy.
Den ene av författarna erinrar sig i dag med dyster tillfredsställelse,
hur hans seminarium i världsekonomi vid the Post-Graduate Institute
of International Studies bojkottades av fransmännen såsom
”tyskvän-ligt”, medan naturligtvis de unga engelska ekonomerna tillsammans med
amerikaner, tyskar och studenter från alla möjliga andra länder inte
kände någon sådan motsättning.
I förbigående må det här vara tillåtet att påpeka ett begånget
ideologiskt misstag, lika farligt till sina verkningar som det nyss antydda att
demokratiskt deklassera Kejsartyskland. Hur illa staterna inom
Nationernas Förbund och Arbetsbyrån än skötte sig under dessa år, lämnades
det ett faktiskt monopol åt de reaktionära och ”nationella” i alla länder
— alltså åt de internationella organisationernas naturliga fiender —
att kritisera dem. Deras vänner stod däremot länge inför ett tabu. Bröt
någon av dem denna falska solidaritet, betraktades han som fredens
och det internationella samarbetets skadegörare. Frontställningen borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
