Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mittsjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MITTSJÖSS
Det framstod till exempel naturligt för alla, att den uppdrivna
prisnivån skulle falla och att penningvärdet ånyo skulle stiga efter
krigs-inflationen. Äret 1913 var den fasta punkten i alla indexserier. I detta
som i många andra hänseenden förhåller det sig som den moderna
forskningen utrett på det viset, att antecipationerna själva verkar som
orsak till sin egen uppfyllelse. Den överraskande hastiga återgången till
normalitet i de flesta hänseenden kan inte förklaras utan hjälp av denna
”osynliga hand”, denna automatiskt och kumulativt verkande
organiserande princip, som hade sin psykologiska grund i människornas vilja
och föreställning, att freden — med allt vad den erfarenhetsmässigt
innefattar av rättsbunden samlevnad inom och mellan folken, förnuftstillit
och regelbundna framsteg — är normal och att kriget var ett avsteg
från mänsklighetens väg som aldrig igen finge tas.
Särskilt i Sverige som skonats från krigsdeltagande blev denna
utveckling helhjärtad. Pris och löner föll, industrierna fick likvidera. Snart
satte näringslivet in i en ny fredsexpansion, kraftfullare än någonsin.
Med stolthet återgick vi först av alla länder till guldmyntfoten. Landet
sopades från karbidlampor. Krigslitteraturen blev makulatur;
krisminnena fördrevs. Vi värjde oss t. o. m. från att lära av detta förra krig.
Vi vände det ryggen. Krisadministrationen och krisadministratörerna
fick bära allas otacksamma ovilja. Praktiskt taget alla det offentliga
ansvarets personer blev moraliskt och intellektuellt förbrukade.
Ej blott i ekonomin utan mycket vidare var den närmaste
efterkrigstidens bärande tendens en liberalismus redivivus. ”Smörjan skall bort”,
sa’ finansminister Thorsson. Först sedan uppröjningen gjorts och
förbindelsen bakåt till den normala tiden före 1914 återställts, kunde nya
reformer — alltså en ”utveckling” i adertonhundratalets mening —
börja diskuteras igen.
I de krigshärjade länderna på den europeiska kontinenten var
naturligtvis den normaliserande tendensen mindre ren. Människorna, deras
värdesystem och institutioner, var mer krigsskadade. Men tendensen fanns
där, och den representerade den enda ordnande principen.
En tid i mitten och slutet av tjugutalet såg den ut att lyckas sätta sig
igenom. Men varken ekonomin eller kulturvärdena stabiliserades
ordentligt. Sonderna i de öppna såren fick sitta kvar, och de vreds om då och
då. Ressentimenten glödde. De slog ut i ideologier så primitiva, att de
enbart föraktades av Europas intelligens, tills de plötsligt började
politiskt härska i det ena landet efter det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
