Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mittsjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
MITTSJÖSS
Den stora linjen i svensk kulturtradition är den motsatta. Svensk
forskning och konst, industri och social politik har ständigt nått sina
högsta nivåmärken, när den överstigit lokalpatriotismen och blivit till
levande uttryck för den större västerländska kulturen. Menar vi allvar
med vår föresats att intill det sista försvara vår kulturella egenart, så
innebär det en oreserverad solidaritetsförklaring till de västerländska
kulturvärdena även när de är trängda, ty de bildar grundtemat varpå
vi spelat vår nationella variation.
Norden sparades förra gången. Första världskriget var för oss en
mardröm blott; vi skakade av oss den som vid ett uppvaknande. Under
tjugu- och trettiotalen upplevde vi en nationell expansion utan like i
vår historia. Vi trodde aldrig riktigt på något så hjärtlöst oförnuftigt
som ett nytt krig. Vi levde som om fred skulle komma att råda i världen.
Ensamma i Europa förblev vi fullt friska. Hos oss fortlevde
aderton-hundratalets förnuftstillit och utvecklingsoptimism.
Djupare sett var det denna fundamentala likhet, som skapade Amerikas
innerliga känsla av frändskap med Sverige och med hela Norden under
denna period. Amerika var ävenledes nästan osparat förra kriget; det
var och är kulturfriskt. Amerika och Norden var de enda större delar
av Västerlandet, där människorna kände en sund subjektiv säkerhet
under trettiotalet, där de inte redan före katastrofen levde i att prova av
giftblandningar, hemska sprängladdningar och underjordiska skyddsrum.
Det finns landsmän som menar att detta är något att skämmas för.
Författarna menar tvärtom att det är vår ovanskliga stolthet men
världens skam. Vi hade rätt och världen orätt. Framgångsrikare än
annorstädes demonstrerade vi hur ett samhälle i ordning och frihet kan
långsamt men säkert förbättra människornas livsvillkor och människorna
själva. Det fanns inga inre orsaker till en kulturkris hos oss — om
man med kris menar något annat än den oavbrutna rörelse som är
liv och utveckling. Mordbrännaren kan sätta eld på vårt hus och jämna
det med marken, men det bevisar inte att planritningen varit felaktig.
Vi har inte byggt förgäves. Svenskt trettiotal är ett vittnesbörd till
förmån för de livsvärden som långsamt utmognat inom den
västerländska kulturkretsen och som Jacob Viner, den berömda amerikanska
ekonomen, en gång uttryckte i den både anspråkslösa och anspråksfulla
formen: ”Jag tror inte vi någonsin kan göra människorna till moraliska
helgon och visa filosofer; men jag tror fullt och fast att genom den
uppfostran och den sociala omvårdnad som så småningom kommer att
bli regel i demokratiska länder människorna i allmänhet blir så
relativt hyggliga och duktiga, att de i frihet och samarbete skall förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
