Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mittsjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MITTSJÖSS
21
bygga upp en värld i tidens längd så stabil och så lycklig, att den nu
måste te sig som en ren utopi — förutsatt att de besparas chocker av
dumhet, ondska och elände.” Den svenska nationens vittnesbörd i gjord
gärning består, även om vi och Europa går under.
Med den inställningen ser vi naturligtvis inget giltigt skäl att nu
förändra våra värdeskalor. Det som hänt under de sista två åren har
visserligen djupt skakat vår tro på den snara framgången av våra
strävanden. Det kan diskuteras om det ens finns grund att anta att de ”till
sist” skall segra — i denna kultur och denna världsdel. I alla händelser
är det klart att det kanske inte blir i vår tid och måhända heller inte
i våra barns tid. Framgångslinjen måste ävenledes läggas om efter
terrängen. Men allt detta är yttre och har djupare sett ingenting med
själva värdeskalorna, normerna att göra. Det har heller ingenting att
göra med den värdesättning av den faktiska utvecklingen som direkt
härflyter ur dessa normer. Det är av detta skäl det förefaller att vara
en så oriktig fråga, den som nu så ofta reses: vilka ideal håller nu?
Svaret är helt enkelt, att de ideal håller, som man håller fast vid. Och
man kan även vända på saken och påminna sig, att när ideal ramlar
så ligger däri ingenting annat och mera mystiskt än att människor
faktiskt släpper dem.
Ser vi åter psykologiskt och sociologiskt och inte bara logiskt på
problemet, så rymmer det emellertid en fruktansvärd realitet, ett tragiskt
dilemma för människorna. Anpassningens problem skall vidröras längre
fram. Tillsvidare nöjer vi oss med detta allmänna understrykande: att
kulturvärdenas motståndskraft i en tid av kulturupplösning och
män-niskofara är jämnt så stor som de enskilda människornas egen
värdehållfasthet. I det hänseendet gör man förvånande upptäckter varje dag:
man finner moraliska hjältar där man minst väntat finna dem, och man
finner ”tänkande vassrön” i själva kulturcitadellen.
Till denna tankegång skall återknytas i sista kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
