Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
63
mycket annat har en säregen och fast resning, som vi skulle kunna vara
stolta över som svenskar. Vi har vetenskapsmän, tekniker och konstnärer
som även under de sista generationerna gjort insatser på internationell
nivå. Men inte ens nu när vi verkligen behöver en lyftning, kan de
riktigt träda fram i folkets minne.
Vår kultur saknar i hög grad levande nationella symboler.
Särskilt de personliga symbolerna märks mest genom sin frånvaro.
Framför allt på politikens och samhällslivets område brister det oss
folkhjältar, som för modern tid skulle kunna fortsätta raden från
Engelbrekt, Sturarna och Gustav Vasa. Det är för en svensk på något sätt
orimligt att i den raden placera de Geer, S. A. Hedin, Staaff, Branting
och Per Albin Hansson. Men det är just vad amerikanerna gjort:
Lincoln och Roosevelt och många däremellan hör för den vanliga
amerikanen definitivt in i en rad av den höga digniteten. Varför är vi
svenskar olika på den punkten? Söker vi inte ut de stolta, fria
personligheterna till våra ledare? Eller tvingar vi avundsjukt ihop deras
verk-ningsmöjligheter? Eller nekar vi dem bara vårt fulla mänskliga
förtroende medan de lever, och efteråt deras rätta plats i nationens historia?
Eller krymper vi dem på alla tre sätten samtidigt?
Vårt klimat är sakligare, torrare och mera anonymt. Vi personifierar
inte de stora förändringarna på samma sätt som amerikanerna. Och det
är kanske lika så gott. Det är kanske i och för sig en högre form av
samhällsliv som så avtecknar sig. Men det vore farligare, om detta
betydde att vi dessutom mer än amerikanerna binder och trycker
personligheterna både små och stora medan de lever och verkar. I detta
kapitel gäller det närmast ledarskapsproblemet, men samma slags undran
spelar på alla samhällsplan och i alla grader av personlig förmåga. Låt
oss emellertid hålla oss till den högsta graden. Och låt oss fråga: ligger
det inte alltför ofta en onödig tragik över våra potentiella folkhjältar?
Även vår historia måste dock haft män, som verkat genom sin
folkliga och intellektuella protest, som haft till direkt ärende att stärka
folkfriheten och grundmura de svenska socialidealen. Gör vi oss mödan
att leta igenom svenskhistorien från den synpunkten skall vi också finna
många de goda ansatsernas män. Men i nästan lika många fall skall vi
finna, att en åtsnörpning av livsgärningen sker, det personliga utlevandet
hämmas eller personligheten fläckas av några karaktärsegendomligheter
på ålderdomen. Med ett ord: ödet fullkomnas inte utan förfuskas. Vad
hade inte en Lindschöld, en Scheffer, en Chydenius, en Hans Järta,
en Anders Danielsson, en Lars Johan Hierta ansatser att bli — om
inte sedan något alltid vore i vägen för att skriva upp dem till hjältar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
