Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
det må ha varit ett inslag av korruption, av konservativ
gammalmans-surhet, av ekonomisk hänsynslöshet eller bara förtida leda och trötthet.
Deras ålderdom fortsätter inte, vad deras ungdom lovat. Varför lyckades
vi t. ex. inte bättre utnyttja det blåögda socialpolitiska geniet Ivan Bratt?
Den för vår kulturs friskhet verkliga och viktiga frågan är denna:
är andra folks hjältar mer fullkomliga som människor? Har våra
potentiella folkhjältar redan som anlag haft ett drag av småskurenhet, en
bristande förmåga att leva ut i sin mission? Eller har vi tilläventyrs
gjort dem trötta, självcentrerade, bittra eller rentav antisociala på
ålderdomen genom att inte generöst nog låta mannen fullfölja sitt verk?
Och ännu viktigare är frågan: alla dessa namnlösa mängder av
människor, som inte lever fullt ut i sin dagliga gärning, inte njuter livet
som de kunde och inte skapar allt vad de förmår — finns det något i
vår kulturstruktur som hämmar och trycker?
En jämförelse med Amerika ställer tankar. Vad skulle Lincolns öde
ha varit om han varit född i Sverige? Han skulle ha levat i en tid,
då hos oss det agrara proletariseringshotet var som värst; vi kan alltså
inte säga, att det inte skulle funnits plats för en statsman och folkledare
just av Lincolns typ. Han skulle möjligtvis ha varit mer utesluten från
ett verkningsfält i detta land redan på grund av att vi då ännu icke
hade politisk demokrati: han skulle troligen icke ens ha kommit med
bönderna in i ständerriksdagen. Han skulle heller icke efter en velig
ungdom som hemmansägareson, lanthandelsdräng och lantbrevbärare ha
kunnat förvärva den intellektuella rustning, som genom sena studier och
en juridisk legitimering i Amerika var möjlig för honom. Men även
antaget, att vårt stelare samhälle icke hade hindrat honom i yttre måtto,
skulle vi någonsin ha tillåtit den mannen att bli sitt folks ledare och skulle
vi ha idealiserat honom som landets störste efteråt -—■ en man som
ännu vid 45 år om sig själv kunde säga, att han misslyckats i allt, en
man som vid presidentvalet hade bakom sig en kort tid som kapten i
ett frivilligregemente med ingen drabbning men två bestraffningar, en
kort affärsmannatid med två fallissemang, en tid som hemstatspolitiker
med ett just misslyckat senatorsval bakom sig och för sig inte stort mer
än ett brännande rättsmedvetande, ett källklart förstånd och en slugt
flödande tunga.
Går icke våra stora mäns kurva alltför ofta i den helt motsatta
riktningen — deras som är det stoff som hjältar görs av — nämligen från
en Lutheransats i den tidigare mannaåldern till bitter samhällsillojalitet
i den senare? De lysande reformförslagen är ofta deras sak; utförandet
oftast byråkratins sak. Och på den klyvningen får Sverige inga
person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
