Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
73
denten rår inte heller. Resultatet blir att kongressen och presidenten
måste vara överens för att inte statsverksamheten på viktiga områden
skall nästan stoppas upp. Vore amerikanerna inte så vana vid sådana
”stalls” och hade de inte dessutom en så konservativ vördnad för
konstitutionen skulle de naturligtvis söka ut en smidigare reglering av detta
maktförhållande. Varje europé blir förvånad och nästan förskräckt, när
han bevittnar denna ständiga dragkamp. Men amerikanen tar det lugnt.
Och uppenbarligen går det. Fullt så friktionsfullt ordnar man
vanligen inte för sig utanför den egentliga politiken. Men det är inte utan
att man får den känslan, att den montesquieuska maktdelningsläran i
sin amerikaniserade form rätt djupt präglat inte bara konstitutionen
utan folkets föreställningar om hur man överallt ute i samhällslivet
bäst bygger en balans mellan ledarskap och demokrati, mellan mycket
makt åt de få styrande och likväl fullständig frihet och säkerhet åt de
många styrda som vid valtillfällena är de ytterst bestämmande.
Det råder föga tvivel om att amerikanerna är i särskilt hög grad
människointresserade. De är ”individualister” även i den speciella
meningen att de söker mänskliga representanter även för åsikter och ideal,
intressen och grupper. Striden mellan två principer inom
fackföreningsrörelsen — yrkesprincipen och industriprincipen — har avtecknat sig
för offentligheten i tvekampen mellan två personligheter, William Green
för A. F. of L. och John Lewis för C. I. O.
Om hela det väldiga socialpolitiska komplex, som sammanfattas under
beteckningen the New Deal kan det sägas, att Roosevelts person är den
organiserande principen. För olika delar av det stora verket står andra
personligheter: Wallace för jordbrukspolitiken t. ex. Inom
jordbrukspolitiken står så W. W. Alexander för den speciella socialpolitiska linje,
som administreras inom F. S. A. och så vidare neråt till allt mer speciella
och lokala förgreningar. Alla står de för sina uppgifter på ett mycket
personligt sätt. De besjälar dem.
Förbindelsen inom en sådan politisk förvaltningshierarki är allt annat
än stel och byråkratisk. Över- och underordningsförhållandet är
för-mänskligat. Det genombryts dessutom oavbrutet och i varje särskilt led
av en annan för organismens liv lika betydelsefull mänsklig relation,
nämligen till hela den breda publiken. Den direkta förbindelsen med
publiken är ovanligt intensiv. Men dessutom skjuter sig press, radio
och olika slags intresses- eller åsiktsrepresentationer ständigt emellan
för att ytterligare intensifiera folkets upplevelse av sina tillfälliga ledare
på olika områden — för att ge dessa ledare själva röst och för att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
