Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
för att tåla vid sexualupplysning. Och deras åsikter var inte heller bara
löst prat. Ty när de prövades med den verkligt avgörande frågan, om
de skulle vara villiga att betala högre skatt för detta ändamål, svarade
69 procent ja. Med det resultatet tryckt på papper kunde medicinal
-chefen dr Parran äntligen öppna den välbehövliga hälsokampanj som
han så länge åstundat men dittills hindrats från att sätta i verket.
Bättre skydd mot humbug i politiken kan inte fås än genom
opinions-studierna. Mest drastiskt har detta kanske kommit till synes vid försöken
att få den fantastiska Townsendplanen för ålderdomspensionering upp
till kongressbehandling. Den utlovade rundhänt 200 dollars i månaden
till alla personer över 60 år. Det hjälpte inte att nationalekonomerna
förklarade, att detta skulle betyda att gamlingarna konfiskerade halva
nationalinkomsten och att resten av folket skulle få nöja sig med 210
dollars om året i genomsnitt. Politikerna var som alltid och överallt måna
om de gamlas sympatier och när trycket från propagandan blev allt
större — man tyckte sig se folkmeningen växa lavinartat — blev också
kongressmännen allt räddare för att säga ett klart nej.
Opinionsinstitutets omröstning avslöjade emellertid brutalt, att inte ens 4 procent
av väljarna stod bakom planen. Kongressen styrktes ögonblickligen till
ståndaktighet. ”Omröstningarna stärker vår misstanke, att folket besitter
sunt förnuft”, anmärker Gallup torrt.
Omröstningarna är utomordentliga redskap för att göra demokratin
effektivare. Hela rader med argument kan endast ge dem plusvärden.
I första rummet hjälper de demokratin att arbeta kvickt. Folksanktionen
bakom ett beslut kan numera skaffas på ett eller två dygn. I andra
rummet kommer deras värde att beröva maktpressande
intresseorganisationer — pressure groups — deras inflytande genom att ställa
allmänintressena klart mot särintressena. Det är kanske inte enbart Amerika,
som behöver denna rensning. Där är den i alla händelser ovärderlig.
Ingen representant behöver svikta för en än så kraftig och välinstruerad
telegramflod från en del av valmännen när han kan veta, vad hela
val-manskåren vill.
Bland förtjänsterna må vidare räknas möjligheten att följa
opinions-svängningarna mellan valen och att följa dem i frågor som inte kan
få central plats i valstriderna samt att lära allmänheten försiktighet
gentemot varenda politisk profet, varenda tidningsskribent, som säger sig
uttolka stämningslägen och intressemotsättningar. Man kan rentav
hoppas att omröstningarna så uppfostrar allmänheten, att den möter varje
påstående om vad opinionen vill med frågan: ”Till hur stor procent
är detta giltigt?” och varje högröstad talesman för ett intresse:
”Repre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
