Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
83
spärrar som gör detta möjligt. Återstår att till slut söka antyda vad det
är för personliga krav amerikanen är böjd att ställa på sina ledare.
Frågan är inte omöjlig att besvara. Det är nämligen uppenbart att
den amerikanske ledaren — på vilket område man än träffar honom —
i allmänhet hör till en viss personlighetstyp. Typen är bestämd i det
väsentliga av själva den grundinställning hos det amerikanska folket
som överhuvudtaget kan förklara varför ledarskap spelar en så stor roll
i samhällslivet. Amerikanen begär av sina ledare i främsta rummet,
att de skall vara särpräglade individer och vidare att de skall vara
homogent mänskliga.
Det första kravet har att göra med den individualistiska romantik
han hyllar. Som sina ledare vill han se kraftfulla dynamiska människor
med en egen profil. De bör således vara litet utanför klassifikationerna.
Det bör helst ligga så mycket av personlig äventyrlighet över dem, att
de kan överraska sina motståndare och även sina vänner. De bör vara
”resourceful”, d. v. s. ha vision nog att finna utvägar även i nya och
svåra situationer. De bör vara odoktrinära. De bör emellertid vara
trogna sina egna djupaste livsvärden men kan gott få vara otrogna
mångt och mycket på ett ytligare plan om det gäller att stå fast vid
dem. Det är i den meningen han vill lita på dem, inte i andra. De bör
tro på sig själva, sin genius och sin tur. De bör vara födda optimister.
De bör vara djärva. -— Det är klart att denna beskrivning inte passar
in på alla ledare i Amerika. Den som känner det amerikanska folket
skall likväl däri känna igen dragen av en nationell idealbildning.
Amerikanen vill dessutom trivas personligen med sina ledare. Han
tar dem ju så intimt in i sitt liv. De bör därför vara mänskliga, allt
igenom mänskliga. Han vill se dem sörja och glädjas på ett naturligt
sätt. De måste vara okonstlade. Falsk värdighet är det värsta han vet,
och han räknar därvid som uppstyltat mycket av det som vi vant oss
räkna med som helt naturligt beteende. De bör vara öppna, tillgängliga
och utåtriktade. Han misstror de inbundna. De bör vidare å ena sidan
vara ”good fighters” — vilket också innesluter att de vid tillfälle är
”good loosers” — men samtidigt skall det finnas något vänligt och
naturligt älskvärt över dem. De bör vara folkliga. Amerikanen tål inte
aningen ens av översitteri. Han vill ha den känslan att han skall kunna
skaka hand med dem alla, upp till den högste, som om de vore hans
egna gamla skolkamrater.
Det finns ett amerikanskt ord, som är oöversättligt: ”personality”. Det
betyder inte personlighet i allmänhet utan en mycket särskild typ av
personlighet. Man säger om någon, att han har ”personality” och menar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
