Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
än en aldrig så fornstor. — Detta är en av orsakerna till att Amerika
blivit ett föregångsland bland annat i fråga om uppfostran.
Nära parad med denna experimentalistiska livsinställning i Amerika
är landets utvecklingsoptimism. För värderingen av uppfostran betyder
det nästan allt, att man tror på människans förmåga att göra om
människan. Filosofin under dess uppfostran är den gamla tanken, att
samhället skall förbättras genom att vi själva förbättras. Och vi kan
förbättras, menar amerikanen, eftersom han icke delar den konservativa
psykologismen, att människan av naturen är oföränderlig, om inte
rentav ond.
Miljön har snarare än arvet blivit betonad i Amerika. Så har det
varit ända sedan upplysningstiden. Denna inställning har under de senaste
tiotal årens ivriga och omfattande psykologiska och pedagogiska
forskningsverksamhet snarast förstärkts. Man har visserligen lärt att undvika
de ytliga generalisationerna om arvets eller miljöns allsidiga herravälde
över människorna. Men man har samtidigt kunnat klarlägga att just de
sammansatta personlighets- och karaktärsdrag, som röjs i människornas
sociala beteende, i särskilt hög grad är påverkbara av miljöinflytanden.
I samma riktning pekar t. ex. den ekologiska forskningen inom
sociologin, som kan påvisa hur brottslighetsfrekvensen i en stad har starkt
samband med kvarterens bebyggelsetyp och sociala kännetecken. Dit
leder tvilling- och fosterbarnsforskningen i den jämförande
socialpsykologin. Dit leder slutligen den jämförande rasforskningen, som här
haft jordens jättelaboratorium att arbeta med. Överallt stärks den
föreställningen, att människan är förändringsbar, alltså även
uppfostrings-bar. Praktiskt betyder detta en allmän optimism för samhällsförbättringar
och en särskild entusiasm för uppfostran.
Men även däruti visar Amerika sitt alltjämt obrutna samband med
den liberala humanismen, att uppfostran konsekvent fattas såsom ett
målmedvetet arbete inriktat blott på att frigöra krafter hos människan,
som förutsättes finnas redan förut, om de ej svälts ut i en olämplig
miljö. Uppfostrans mål är att ge människan sådan hon är rikare och
fullständigare växtmöjligheter. I diktaturländerna tror man ju också på
uppfostran, d. v. s. statens förmåga att omskapa undersåtarna. Man har
utbildat en pedagogisk teknik för att stämpla de unga människobarnen
efter statsideologins mönster. Och man har i stor utsträckning lyckats.
Både i teorin och praktiken står visserligen den pedagogiken i en
egendomlig och logiskt oförsonad motsats till det biologiska rasdogma, som
också hör till diktaturfilosofin. Men den står i ännu större motsättning till
den amerikanska pedagogiken. Dennas grundnorm är nämligen individen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
