Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
91
själv med hans egna intressen och möjligheter, icke någon statsideologi.
Vad det gäller för den amerikanska pedagogiken är att locka fram det
bättre hos människan sådan Gud skapat henne, alltså inte att göra om
hans beläte efter någon mall utanför den enskilda människan. Den
statsideologi som finns i Amerika är nämligen en frihetsideologi. Här står
den fäderneärvda individualismen som värn mot förmyndartendenserna.
Bland de allmänna kulturdrag, som i Amerika inriktar intresset starkt
på uppfostran är ännu ett, svårgripbarare än de övriga. Men om
iakttagare skall ha någon rätt att vittna om olikheter som upplevs utan
att ännu kunna bevisas måste detta få sägas: amerikanen har en större
spontan glädje i barn och ungdom än vårt folk. Detta behöver
ingalunda vara någon ofrånkomlig rasolikhet. Sådana är det mycket
vanskligt att påstå något om. Men en ganska djup bottenskillnad mellan
kulturvanorna måste finnas hos olika folk just i människoinställningen.
Ingen lär t. ex. vilja förneka, att de sociala känslorna för sydlänningar
har en mycket ginare utförsgång än för oss nordbor.
Amerikaner är nu inte heller riktigt lika våra europeiska
medelhavs-folk. Känsloytan har för dem inte samma höga värmegrad och samma
lätthet att svalla. Men i en hel mängd av vardagslivets situationer ter
sig amerikanen direktare och spontanare än vi svenskar. Sådana ting
som barn, mat, solljus, sång, upptåg och lekar tas mer som ting av
tjusning. Mycket viktigt är därvid, att amerikanen väl önskar uppleva
dessa ting i sällskap men att tillfredsställelsen inte gäller att skaffa
publik för jaget. Medan svensken är mer benägen att sitta och ängsligt
iaktta sig själv eller möjligtvis spela upp något av en roll, ger sig
amerikanen mer ohämmat hän åt sin enkla glädje av andra.
Hos oss har kulturlivets utveckling lett till en fastlåsning i ett inåt
mer ängsligt, utåt mer anständigt leverne. Vi har i våra
samlevnadsformer blivit för värdiga för att riktigt låtsas om barn och enkla ting
som är roliga. Amerikanernas större barnkärlek sätts alltså här i viss
förbindelse med ett allmännare drag i deras kultur: med deras välkända
välbehag t. ex. i utflykter — de moderna rekreationsformerna picknicks
och camping har närmast amerikansk nationalitetsbeteckning — i
logdanser och uppsluppna nöjen, i förkärleken för hot och swing, i den
mänskliga publikkontakten vid föredrag och predikningar, i glädjen över
parader och rördheten inför det som är stort och högtidligt — med ett
ord rörlighet och spontaneitet. Deras personlighetsdrag är inte så
förstelnade av kulturens påsmetade fernissa som våra. Andra iakttagare
brukar hellre vilja uttrycka samma sak genom att kalla amerikanerna
mer naiva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
