Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
107
komma att gå till en man för att han legat vid Yale och inte för vad
han lärt sig där.
Bakom det som här rests som kritik mot endera den amerikanska
vägen eller mot den svenska vägen i uppfostringsväsendet finns ett inre
sammanhang. Kritiken drabbar i vartdera fallet det land som svikit det
sociala och demokratiska i idealen. Sammanfattningsvis må denna
prövning i äkta demokrati ge både kritik och beröm åt bägge ländernas
skolstruktur. Allmänt betyder skiljaktigheterna i kulturellt temperament,
att Amerika genom sin experimentförälskelse och individualism vinner
i variation, Sverige däremot vinner i utjämning och enhetlighet. Vårt
sociala samvete tillåter inte alltför dyrbara experimentskolor för den
ena eller andra gruppen, helt enkelt därför att vår lust till reformer städse
är under tvånget att söka ge samma chanser åt alla. På andra sociala
områden betyder detta emellertid bestämdare framsteg än just på skolans,
där vi har svårast att tävla med Amerika. Deras folkskola är i regel
längre utsträckt; vår är regionalt sett mer likvärdig. Vi har det statliga
överansvar, som är till för att utjämna olikheterna mellan landsändarna.
Men de har den driftigare initiativlusten. Kanske har de också —
ehuru detta är diskutabelt — de större ekonomiska resurser, som
tilllåtit dem att tidigare sanera skolväsendet genom centralisering,
användandet av skolbussar och skolbilar. Men troligen beror detta snarare
på en skillnad i allmän inställning till skolproblemen än i ekonomiska
resurser. Det är nämligen för en amerikansk bondefamilj — av den
sort som liknar våra — i och för sig lika självklart, hur underligt det
än låter, att barnen måste skjutsas fram till skolan som att mjölken
måste till mejeriet.
Vår tröghet att trots våra egna principer låta landsbygden bli efter,
när det dock inte är den fattigare landsbygden som själv står för
betalningen, kan inte förstås utomlands. Inför amerikanska skolmän, som
är väl medvetna om det egna systemets brister men tror att botemedlet
just ligger i den berömda sociala utjämning och kostnadsdelning som
Sverige visat vägen för på så många andra områden, vågar därför en
svensk knappast säga sanningen om våra över 4 procent barn i
varannan-dagsläsande, våra 56 procent i B, C och D-skolor. Och man får tillgripa
ganska snirklade argument om man vill försvara, varför vi har så liten
del av vår ungdom i skolor och särskilt varför vi ransonerar
realskole-bildningen och utestänger sådana som med godkända
kunskapsförut-sättningar söker sig till läroverken. Vi kan ju inte ens skylla på att vi
gör ett strängare urval, då det tvärtom är vi som fortfarande har ett
ekonomiskt snarare än ett intelligensurval till vår högre bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
