Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
kontrollerad förtrustning, och måhända göra hela den gamla
amerikanska frågeställningen angiven härovan inaktuell efter kriget.
Frågeställningen skulle då i stället komma att gälla vilken social och
ekonomisk inriktning man vill ge åt denna egendomliga hybrid mellan
statskapitalism och finansmonopolism som växer fram i krigshushållningens
hägn. Men detta sista är rena spekulationer som inte har med trettiotalets
New Deal att skaffa.
Ett mera klart fattat huvudönskemål har varit att lyfta
investeringsvolymen. Men frågan om man skulle tänka sig en socialisering i en
eller annan form och grad av de tre avgörande investeringsområdena:
järnvägarna, Public Utilities (elektricitet, gas, lokala kommunikationer,
etc.) och bostadsbyggandet, föreligger inte besvarad i något program.
Det spörsmålet ligger ju till så helt annorlunda — och mer brännande
— i Amerika.
I Sverige har staten alltid ägt jord, skogar och vattenfall; den
kontrollerar järngruvorna i Norrland; den driver två affärsbanker. Staten
har monopoliserat telefon och telegraf och byggt de viktigaste
järnvägslinjerna; de flesta s. k. privata järnvägar var privata bara i en rätt
inskränkt mening, eftersom det mesta kapitalet satsats av kommuner öch
stat. Vi fick ett tobaksmonopol av en högerregering och spritmonopolet
tack vare nykteristerna. Med en liten överdrift skulle vi kunna säga
att vi slutade socialisera först när socialdemokratin kom till makten.
Det allra mesta av vad amerikanerna kallar Public Utilities och en hel
del därutöver ägs och drivs av våra kommuner. Och det tillståndet har
heller inte kommit till stånd genom någon politiskt beslutad
socialisering utan har byggts upp genom decennierna av konservativa
kommunalmän med sinne för sunda affärer.
Den amerikanska unionen, staterna och kommunerna äger och driver
praktiskt ingenting utom offentliga byggnader, skolor, idrottsplatser och
naturparker. Städerna förfogar inte över de tomtmarksreserver som vi
funnit så nödvändiga för att kunna lägga upp vår bostadspolitik
planmässigt. Det är klart, fastän det ofta glöms bort, att detta faktum, att
i Sverige det offentliga självt varit en av de allra största företagarna
och framför allt en av de största investerarna, varit en huvudbetingelse
för hela vår ekonomiska politik och särskilt vår krispolitik under
trettiotalet. I Amerika var det tvärtom en av de stora svårigheterna för the
New Deal att så icke var fallet.
Men ändå har Roosevelt och hans medhjälpare inte vågat komma
fram med mera fullständiga socialiseringsplaner ens på dessa områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
