Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
POLITIKEN RENAS
”Den amerikanska kapitalismen är naturligtvis det mest storslagna
förverkligande av en abstrakt socialvetenskaplig ’idealtyp’, som
någonsin existerat. Den tjusar och skrämmer genom sin rationalistiska
mystik, sin planlösa effektivitet, sin mekanistiskt hänsynslösa smidighet.
Den fråga, som omedelbart tränger sig på varje iakttagare är: hur mycket
av stabil jämvikt såsom socialt system äger denna högt integrerade
kapitalistiska levnadsform? Hur stora är utsikterna för en lugn utveckling
och hur stora är möjligheterna för katastrof och revolution? Detta är
djupast sett den frågeställning, som även är nyckeln till allt mera
betydande tänkande i sociala frågor i Förenta Staterna. Då man
nämligen vill undanskjuta tanken på brådstörtade omvälvningar, kommer
alla strävanden att samla sig kring finnandet av utlösningar för den
bristande jämvikt, som överallt spåras: i allmän livsattityd, i
familje-organisation, i produktion och distribution, i politik och i rättsliv o. s. v.
Kapitalismen framdriver så -— även utan en stark arbetarrörelses
påtryckning — strävanden emot planmässig ’social control’. Men därom
mera i slutet.
Det verkligt besynnerliga är nämligen, att detta högkapitalistiska
samhälle till synes saknar just den motsättning, som enligt Marx är den
fundamentala och nödvändiga: klasskampen. Vi har alla vant oss vid
att i arbetarrörelsen se en social reaktion emot den kapitalistiska
produktionsordningen. Men i det land, där privatkapitalismen nått sin mest
följdriktiga och långtgående utmognad, där och just där saknas den
proletära reaktionen. Den svaga tillstymmelse till en arbetarrörelse, som
finns i Amerika, är ju djupt borgerlig i ordets alla bemärkelser.
Radikala åsikter finner man ytterst sällan bland arbetarna. Radikalismen har
man i stället att söka inom vissa kretsar av yngre universitetsfolk och
litteratörer. De saknar emellertid nästan fullkomligt kontakt med de
breda massorna. Med undantag för något hundratal mera fantastiskt
lagda entusiaster, som offrar sitt liv på ett hittills åtminstone tämligen
fruktlöst agiterande och organiserande, håller dessa intellektuella
radikaler för övrigt sina åsikter för sig själva och för det kongeniala
umgänget. I någon mån sammanhålls dessa kretsar genom ett par tre
radikala tidskrifter, utmärkta men starkt negativistiska och utan
egentligt inflytande. Man har naturligtvis att göra undantag för det tiotal
skönlitterära författare, som vunnit god marknad för sin estetiska
samhällssatir; en marknad som emellertid alls icke är arbetarklassen:
arbetarna läser skandaltidningar, ’sanna berättelser ur livet’ och enkelt
patriotiska levnadsskildringar över Lincoln o. dyl.
Denna isolerade intellektualistiska radikalism, som är så typiskt
ame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
