Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITIKEN RENAS
217
rikansk, tar nästan helt formen av en overksam pessimism, som bjärt
sticker av mot genomsnittsamerikanens tilltagsna men ofta vilseförda
optimism. Den politiska radikalismens sak förefaller dem tämligen
hopplös. ’Pessimismen är en lyx för fåtalet, medan en godmodig optimism
är de breda lagrens dagliga sovel.’ Letar man efter samhällsomstörtande
idéer, har man faktiskt mycket större utsikter att finna dem bland
judiska millionärer än i fattigkvarteren. Patriotisk konservatism,
kapitalistisk amerikanism, kryddad med hat och förakt för ’europeiska’
om-störtningsläror, är inte bara Main Streets småborgerliga bomyr och
triumf, men också slummens kompensation gentemot ett trist och uselt
dagligt liv.
Frågan är nu: hur har den amerikanska kapitalismen kunnat undfly
sin slagskugga? Varför har den aldrig emot sig väpnat en stark och
radikal arbetarrörelse?
Till denna fråga skall jag här nedan anknyta några anmärkningar.
Problemet är berört av nästan alla, som överhuvudtaget haft något
viktigt och förnuftigt att säga om den Nya Världen. Och enigheten är
märklig (om vi undantar några obotligt enfaldiga iakttagare, som trott
sig kunna avfärda hela saken genom att peka på den höga
levnadsstandarden, som skulle göra folk nöjda!). Vad vi har att göra är framför
allt att balansera argumenten, ge dem riktig vikt och rätt nyans.
Men först några ord ytterligare om den amerikanska kapitalismen.
Som jag framhävde är den typrenare än alla sina europeiska
motsvarigheter. Den har oavbrutet rationaliserats i en rent individualistisk ideologi.
Den har fullständigare än annorstädes behärskat den politiska kontrollen
och därigenom i större utsträckning kunnat förebygga offentliga ingrepp,
regleringar och uppbromsningar. Den har därigenom hållit fältet fritt
för den ’ekonomiska principen’ och de ’naturliga krafternas fria spel’,
så mycket mer som den nya produktionsordningen här haft att bära
blott ett minimum av ärftlig belastning från tidigare epoker. Den
amerikanska kapitalismen är därför i långt lägre grad genomstafflad av segt
kvarlevande feodala och hantverksekonomiska traditionsrester. Den nya
världens hastiga ekonomiska exploatering skar i detta hänseende tämligen
tvärt av det slagets historiska kontinuitet, som de amerikanska
sociologerna med en ny term för en gammal sak kallar ’social lag’ — ’social
eftersläpning’ —; alltså just det, som skänker de europeiska samhällena
deras pittoreska brokighet.
Den historiska tradition däremot, som förblir levande och
idealbildande, är framför allt föreställningsrester från den protestantiska
reformationen och från upplysningstänkandet och franska revolutionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
