Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
POLITIKEN RENAS
Jag nämnde nyss det högre undervisningsväsendets väldiga utbyggnad
efter kriget. Det är icke minst den växande skaran av collegemän, som
numera stänger vägen för arbetarnas gamla möjligheter att ta sig uppåt.
Trots denna påtagliga sociala fara för det kapitalistiska systemet, har
massproduktionen av mera rationellt utbildade manschettarbetare varit
nödvändig i den utvecklingsepok, vari näringslivet nu definitivt trätt in.
’Produktionens rationalisering’ gäller ju icke bara maskinerna utan även
människorna. Varken millionärerna eller staternas lagstiftande
församlingar har därför tvekat inför några kostnader. Men investeringarna i
högskoleundervisningen lämnar också en avkastning på annat sätt. Om
den med farliga konsekvenser stänger till en viktig och i amerikanskt
samhällsliv traditionsbetonad social uppkomstväg, så öppnar den i stället
en annan. Med den omfattning, som college-undervisningen nu tagit, är
det givet, att en mycket stor del av eleverna direkt kommer från
arbetarklassen.
Man inriktar sig rentav därpå: om man bortser från ett tiotal
engelskapande snobbinstitutioner, lägger man annars undervisningen till rätta
för elever, som måste försörja sig under lärotiden; de flesta universitet
håller sig med särskilda arbetsförmedlingar för ändamålet; i vissa stora
universitet kan det hända att inemot 60 procent av studenterna helt eller
delvis ’work their way thro’, som det heter. Redan nu kan man tryggt
påstå, att en arbetarpojke (ja till och med om han börjar först vid
tjugu) utan penninghjälp kan ta sig genom alla grader han önskar.
Jag har t. o. m. träffat immigranter, som vid 16—17 år inte kunnat
ett ord engelska, och som vid tjugufem graduerar som utlärda ingenjörer
och jurister, diplomerade försäljare eller bokföringsorganisatörer. Det
är klart, att de mera välbärgade studenterna får försprång, och dessutom
börjar relationer spela en större roll i Amerika också: vanligtvis fastnar
väl dessa arbetarstudenter i de lägsta manschettgraderna. Men i alla fall
är de förlorade för klassen. Om denna utveckling får fortgå ännu ett
par årtionden, äger Amerika ett fulländat medel att generation efter
generation utdraga allt vad arbetarklassen äger av vilja och hjärna.
Ty glöm inte, att vad eleverna här får till livs är icke bara en
förträfflig specialutbildnnig utan även en lämplig samhällssyn. Genom
numera i allmänhet intelligent milda metoder kontrolleras nämligen
lärarkårens, om inte tänkesätt, så dock undervisning. Och denna tendens i
undervisningen möter ju blott alltför väl de socialt stigandes egen
benägenhet att anpassa sig och ta efter.
Enligt min mening är den högre undervisningens utbyggande i Amerika
den kanske viktigaste faktorn i den sociala utvecklingen där ute, och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
