Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
POLITIKEN RENAS
ansvaret för sitt liv. Båda dessa strävanden — de progressiva och de
konservativa — är som vi ser saken nödvändiga i en sund demokrati.
Dit hör brytning mellan politiska partier. Dessa måste ge uttrycksform åt
de båda strävandena.
På en helt annan väg än vi i Sverige har man då i Amerika kommit
fram till en politisk partigruppering, som är mycket lik den vi hade
nått innan kriget bröt ut och den som vi väl — efter större eller mindre
spaltningar, sammanslagningar och omgrupperingar av de svenska
förkrigspartierna — åter kommer att eftersträva, om och när det nuvarande
eländet får ett lyckligt slut. Det amerikanska demokratiska partiet liknar
naturligtvis i hög grad vårt socialdemokratiska parti från förkrigstiden,
fastän det inte genomgått någon radikal ungdom såsom socialistiskt
arbetarparti. Båda är nationella reforminställda folkpartier. Båda
innesluter grupper av människor, som är åtskilligt konservativa. Båda ger
emellertid även utrymme åt en radikal och intellektuell vänsterflygel,
som därtill verkat ideologiskt drivande.
Den omständigheten att det svenska partiet har en teoretisk och radikal
ungdom, medan det andra i stället innebär stjälandet av en rent
man-chesterliberal partiapparat, behöver inte betyda, att det förra är
radikalare. I rörelsen har naturligtvis the New Deal varit radikalare än vår
välfärdspolitik. Och the New Deal förefaller åtminstone den utomstående
iakttagaren att alltjämt ha betydligt mer av levande kraft i sig än den
svenska socialdemokratin hade just innan kriget bröt ut.
I amerikansk politik har det redan visat sig, att införandet av
principiella åsiktsskillnader i politiken haft ett renande inflytande.
Partimaskinerna förlorar för varje år i inflytande överallt, både lokalt och
nationellt. The New Deal är nu sedan flera år så starkt gentemot dessa
maskiner, att det i fall efter fall kunnat inrikta den federala åklagar- och
polismakten mot korruptionen.
Så stod det alltså skrivet i stjärnorna, att den amerikanska politiken
och förvaltningen skulle rensas från korruption och ineffektivitet —
icke som vi och andra skådare trodde för tio år sedan genom
uppträdandet av ett nytt socialistiskt arbetarparti, som så småningom skulle
följa tidens lag och bli till ett reformistiskt folkparti — utan genom att
direkt detta folkparti tillskapades medelst ombyggnad av en av de
gamla halvkorrumperade, åsiktslösa partimaskinema. Onekligen är den
utvecklingsgången ginare. Och den knyter också bättre an till de
amerikanska traditionerna i så måtto att det nya partiet icke associerar till
några europeiska -ismer. Det är hemmagjort och amerikanskt till hela sin
struktur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
