Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITIKEN RENAS
245
tiken. Södern, som den fattigare delen av landet, är också i särskild
grad intresserad av de socialreformer som ingår i the New Deal.
Som politisk makt håller Södern således på att förvandlas från
reaktionär till liberal. Samtidigt sluter den organiserade arbetarrörelsen i
hela nationen allt bestämdare upp på den demokratiska sidan liksom
en hel del av den organiserade bondebefolkningen. Slutligen strömmar
negerbefolkningen över från det republikanska partiet till det
demokratiska. Det demokratiska partiet håller på att bli de fattigas
reformparti.
I det sambandet får vi inte glömma att Roosevelt och the New Deal
för första gången i Amerikas historia har lärt de fattiga att börja fråga,
varför de skall vara fattiga i detta rika land, att kräva sin rätt och att
lita till politiska medel för att vinna den. Detta är ett bestående resultat
av Rooseveltsregimen. Roosevelt själv och hans hustru har därvid genom
sina radiotal och övriga publika verksamhet spelat en avgörande roll i
denna politiska väckelse. Det är icke minst denna deras roll att ”utså
missnöje bland de förnöjsamma fattiga” som uppeldat det hat till the
Roosevelts som klassförrädare, vilket glödde särskilt starkt omkring 1938
i vissa överskikt. Numera har det till stor del dött bort.
Vad som då uppkommer är ett socialreformatoriskt vänsterparti,
demokraterna, som emellertid inte är ett arbetarparti i gammal
europeisk mening. Det saknar helt klasskampstraditionen, och är alldeles
fritt från allmänna socialistiska programprinciper. Det har inte ens i sin
historia någon antireligiositet. Kunglighet, statskyrka, ordensväsen och
andra yttre ståndsagremanger har aldrig funnits, och har aldrig kunnat
vara kristallisationspunkter för radikala diskussioner och teorier. Om
Marx har man i allmänhet aldrig hört talas.
Emot detta parti kommer att stå ett mera konservativt parti,
republikanerna. Det kommer att ha sitt huvudsakliga stöd hos större delen av
business, både big och small. Detta parti kommer på liknande sätt att
sakna vissa av de europeiska högerpartiernas traditionella appeller. Det
har inte de avlägsnaste möjligheter att ens i historiskt perspektiv
till-räkna sig familj, kyrka, försvar eller nation.
Bägge partierna kommer från början att stå på den nationella
ideologins grund: den amerikanska, religiöst färgade, liberala humanismen
som skildrades i andra kapitlet. Det ena partiet kommer att kämpa för
sociala och ekonomiska reformer på denna grund. Det andra partiet
kommer att på samma grund hävda nödvändigheten till större
stats-finansiell försiktighet och önskligheten både av ett mera okontrollerat
näringsliv och av att den enskilde själv får stå en relativt större del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
