Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
att lita till det privata näringslivet för framställande av krigsmaterial.
Men affärsvärlden har alltid misstrott Roosevelt. Intill sista presidentvalet
fanns det en chans att slå ut honom. Man kan utgå ifrån både att
ansträngningarna från industrins sida nu är mer helhjärtade och att de var det
litet mindre upp till dagen för presidentvalet.
Men vidare lärde sig industrin efter förra kriget att nyanläggningar
i krigsindustrin står praktiskt taget värdelösa efteråt. Man begär därför
en extra snabb avskrivning av nyinvesteringar. Detta höjer kostnaderna
och prisen. Frågan är särskilt trasslig på grund av skattelagstiftningen.
Krigsförtjänsterna måste komma att bli små.
Slutligen har big business inte glömt att den — delvis med rätta —
fick skulden till Amerikas krigsinträde förra gången. Konstruktionen är
att de skaffade sig ett intresse i kriget och drev fram det. Denna gång
är de beslutna, att det är business som skall drivas till kriget och inte
tvärtom.
Neutralitetslagens bestämmelser som förbjuder kredit åt länder som
inte betalt sina gamla krigsskulder — d. v. s. England — som det skrivits
så mycket om i tidningarna och fortfarande skrivs om, är en fråga av
sekundärt intresse. Redan i våras var det klart, att den stund England
behöver krediter, får det krediter. Att man — både av själviska hänsyn
till Amerikas egna finanser och av hänsyn till sin egen principiella
inställning — dröjer att låta situationen bli klarlagd, så länge England inte
behöver låna, d. v. s. så länge det förfogar över egen valuta, är
ingenting att undra över. Amerika är nu på väg till den inställning, som är
beredd att leverera krigsmaterial gratis, utan vare sig betalning eller
kredit.
Presidentvalet har spelat sin roll i detta förlopp. Som vanligt har det
stärkt politikernas benägenhet att dröja med ståndpunktstaganden och
väl även i åtskilliga hänseenden minskat den förda politikens effektivitet.
Nu efter Roosevelts val ligger det politiska läget klart. Det ligger i själva
verket ovanligt klart.
Det viktigaste med hela uppläggningen av detta val var att det
bekräftade och fastslog isolationismens bankrutt. Själva orsaken varför Willkie
som dark horse flyttades fram och gjordes till republikanernas
presidentkandidat var att han var den enda rimliga person som inte bundit sig
för isolationismen. Det hade nämligen alla de andra gjort, både Taft,
Vandenberg och Dewey.
Willkie gick på samma utrikespolitiska linje som Roosevelt. Han
försökte ibland t. o. m. förebrå Roosevelt, att denne inte gjort nog för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
