Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Randanteckningar till pressens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 RANDANTECKNINGAR TILL PRESSENS PROBLEM
1938 och slutade med Hollandsinvasionen i maj 1940 följdes på så sätt
också i tvenne tidningsserier: en amerikansk som följde världskroppens
varje pulsslag — t. ex. sju upplagor om dagen eller radioutsändningar
om Norgehändelserna minut för minut den 9 april — och en svensk,
som kom med fjorton dagars försening och alltså gav en undersam
efterkontroll på alla tolkningar.
Någon slö läsning av pressen kunde det inte bli fråga om. Både styrkan
och svagheterna hos såväl den amerikanska som svenska fick relief genom
jämförelserna. Dessa jämförelser kom ständigt att göras i tre olika led:
Vad lär man sig om framställningens riktighet och fullständighet, då en
nyhet förekommit i både svensk och amerikansk press? Vad framstår
som det mest nationellt särmärkta i svensk, respektive amerikansk press’
intresseinriktning? Hur ter sig svensk press nu i jämförelse med svensk
press några år tidigare?
Den första frågan är så ömtålig, att den kanske helst bör undvikas.
Amerikansk press har andra resurser. Det vore orättvist att räkna dess
överlägsenhet i fråga om korrekt nyhetsmaterial till godo för vare sig
journalisternas yrkesduglighet eller läsekretsens kritiska finsmakeri.
Endast de två enklare frågorna —- som rör jämförelserna i rummet och
tiden — må till en början föranleda några smärre reflexioner.
Det vore givetvis långtifrån riktigt att tala om pressen som någon
oberoende variabel. I själva verket är pressen som en nationell kulturs
uttrycksorgan mer direkt beroende av denna kulturs nationella särart
eller tidsmässiga belägenhet än tvärtom. Pressen färgas mer av än den
färgar samhällsomständigheterna omkring sig. Det vore därför mindre
rätt att göra pressen ansvarig för ett folks lyten och storheter än det är
att göra samhällstypen ansvarig för tidningarnas ansträngda
givaktställning i vissa frågor och deras yviga vidlyftigheter i vissa andra. Det
blir alltså egentligen det andliga klimatet i de två länderna som jämföres.
Vår svenska kulturö synes då ha •— och pressen är en tankespegel för
det påståendet — vissa små särdrag, som måste bli till huvudsaker vid
en jämförelse just mellan svensk och amerikansk mentalitet. Det är
sålunda troligtvis ingen tillfällighet, att den enda egenskap som blivit
kunglig liksom våra offentliga institutioner är avundsjukan. Det behövs
ingen aforismsamling som Sundbärgs för att fastlägga, att den
inställning som präglar människoförbindelserna mer här än i andra länder är
en brist på spontan generositet. Denna synpunkt, som återkommer flera
gånger i denna bok, må här föranleda en liten utläggning, då pressen
är det enda område där påståendet kommer att egentligen exemplifieras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
