Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Randanteckningar till pressens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANDANTECKNINGAR TILL PRESSENS PROBLEM 301
gångsideal börjar ju som tidningspojke, vilket dock, i nyktra fakta,
även 69 procent av Sing Sings gäster gör. Tidningsvärlden tog denna
Roosevelts åtgärd som ett slag under bältet, den närde ett privat
ressenti-ment som aldrig släppt den och som för den kommit att symbolisera
Roosevelts farlighet för ”deras” folk.
Underlig, men i motsatt riktning, är också den socialt radikala
tendens, frigjord från varje direkt samband med intresseunderlaget, som
utmärker så många av tidskriftsorganen i Amerika. Det måste vara
journalisternas egen stämma man hör. Eller är t. o. m. en av naturen
penningkonservativ tidningsägare så lyhörd för att en radikal ton slår
bättre resonans hos det stora folket? I varje fall är det enastående att
minnas, att frånsett några gamla fina månadsmagasin som Atlantic
Monthly, Forum, Harper’s och undantaget också en hel del underliga
kvinnotidningar som redigeras av män, är praktiskt taget alla
framgångsrika tidskrifter närmast radikala. Dit hör naturligtvis The Nation och
The New Republic, uppskattade källskrifter för både alla amerikaner
som är kritiskt och alla främlingar som är surt inställda till amerikanska
förhållanden. Där är vidare Time, som genom själva sin bryskhet och
ironi närmar sig en radikal tendens och som just i sin närgångna
sam-tidskritik gör en stor uppfostrande gärning, beroende huvudsakligen på
dess stora spridning och det inflytande den utövat på stilen i en mängd
andra organ.
Både tendensen och framgången har blivit än tydligare i det
bild-tidningsmod som skapades av Look. Efter den tidningens tillkomst
behöver inte ens de illitterata vara omedvetna om slumproblem, poor
whites, födelsekontroll etc. Life väcktes till förnyat liv som ett led i
konkurrensen med Look. Den kan väl knappast beskyllas för någon
politiskt radikal tendens, men går dock kulturellt i den radikala riktningen
och är ofta en hälsosam ögonöppnare. Ken, som hade en kortare
livstid, var ännu mer direkt en politisk bildtidning med samhällskritisk
tendens.
Fler skulle kunna nämnas. Det räcker med att peka på den mest unika
av alla, Fortune, som säkert är världens rikaste tidskrift. Minst 100,000
dollars i månaden tar den in bara på sina prenumeranter; annonserna
måste öka marginalen enormt för vad författar-, konstnärs- och
redaktions-bidragen får kosta. Vi har kunnat följa inifrån hur det bakom minsta
artikel först läggs ner ett forskningsarbete jämförligt med det till en
svensk docentavhandling — fastän fördelat på en hel samarbetande stab
av experter och specialtränade journalister — och sedan ett motsvarande
intensivt redigeringsarbete. Artiklarna kan inte rimligen bli signerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
