Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Randanteckningar till pressens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 RANDANTECKNINGAR TILL PRESSENS PROBLEM
av en författare på det viset utan blir redaktionens kollektiva. Då har vi
ändå inte talat om illustrationsdetaljen, men vi kan ju ge det exemplet,
att vid ett tillfälle skickades en av Amerikas bästa målare med
flygmaskin på en månadslång expedition för att tidskriften skulle få
publi-ceringsrätten till hans tavlor över vissa förhållanden i ett sydamerikanskt
land, som skulle behandlas i en planerad artikel.
Detta om rikedomen är sagt för att framhäva, att Fortune är direkt
intressebunden till Big Business. Och ändå för den fram en ständig flod
till trycksvärtan av fördomsfri, kringsynt, social diskussion av
brännbara ämnen. Detta är inte det enda den gör, men den gör nog av detta
för att väcka lika allmän förvåning som respekt. Och det underliga, värt att
slå fast som en lärdom från den amerikanska pressvärlden är, att frisinne
tycks löna sig bättre än reaktion. Fortune har varit den drivande kraften i
den förvandling till en mera liberal och social syn som det amerikanska
affärslivet nu genomgår. Mannen bakom detta var Fortunes unge och
idérike managing editor, Russell Davenport, som, fastän halvdöv,
personligen är en den mest subtilt diskussionsintresserade och nästan
psykoanalytiskt ärlige man, ett mellanting mellan en poet och ekonom. Det var han
som —■ sedan han tagit tjänstledighet från tidningen för att markera
dess oberoende — lade upp presidentkampanjen för sin vän Willkie och
som var ansvarig för den i stort sett mycket reformvänliga ”plank” som
Willkie och det republikanska partiet slog upp. Till saken hör därvid att
Davenport också var Roosevelts gamle vän och rådgivare —■ och vi skulle
gissa fortfarande är det, för i Amerika kan dylikt mycket väl hända.
Förklaringen till denna förvånansvärt allmänna progressiva tendens
måste säkert sökas just hos journalisterna själva. Vi känner dessa
journalister väl från alla trakter av Amerika, ty de är den lättast tillgängliga
guldgruvan av breda sociala kunskaper om allt det som inte står i böcker
och av oförledbar verklighetssyn. Allmänt är de intelligenta. Och tämligen
oberoende av politisk inställning är de roade av ting som förändrar sig,
men irriterade av ting som stelnar till starka orörliga block. Detta ger
en viss naturlig valfrändskap mellan journalistyrket och en
samhällsuppfattning, som snarare är radikal än konservativ. Vi känner ju också
från vårt eget land, att även högertidningar har svårt att inte ha sina
redaktioner fyllda av människor som egentligen är radikaler, låt vara
inte på de politiska posterna. Det är säkert inte utan sina verkningar i
tidens längd varken här eller där.
Självständigheten hos de amerikanska journalisterna har ökat i samma
takt, som de lyckats skaffa prestige åt sitt yrke. Deras yrkesstandard har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
