Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Randanteckningar till pressens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 RANDANTECKNINGAR TILL PRESSENS PROBLEM
verklig lättnad — att låta pressen få stå i gluggen. Det var en punkt,
där man utan att ge upp något som fattades vara av mera väsentlig
nationell betydelse, kunde ge anmärkaren rätt: ”Ja, det är klart att
tidningarna ...” Och: ”Ja, visst bör tidningarna...” Man var noga med
att inte identifiera varken regering eller allmänhet med tidningarna.
Detta var naturligtvis riktigt; pressen skall vara självständig. Men man
höll heller inte fast vid den legalistiska principen om denna pressens
frihet. Man tog ansvar som man tar det för ett bråkigt och okynnigt
barn. Och så kom man i ett läge, där konsekvenserna var klara. Man
tog mentorns roll.
Nu behövs på en viss punkt en utbredd folkbildning — som Amerika
just har men Sverige saknar, hur mycket högre vår allmänna
folkbildning än står — för att riktigt förstå och värdesätta pressens uppgift
i samhällsarbetet och den strategiska betydelsen av tryckfriheten i det
demokratiska försvarsverket. Vi i Sverige har gradvis och för folket mer
omärkligt glidit in i den fulla demokratin; rättsstaten har varit verklighet
så länge att själva principerna blivit självklara. Fisken vet ingenting om
vattnet förrän han sprattlar på kroken, lär Baldwin en gång ha sagt.
Vi har alltid prisat den svenska riksdagen utomlands och hemma och
är fortfarande beredda att göra det. Den är okorrumperad, samvetsgrann
och skicklig. Den är saklig. I utskotten sitter många män, som efter
långa praktiska erfarenheter blivit de yppersta experter på sina områden.
Politik och särskilt partipolitik i dålig mening spelar i den svenska
riksdagen en ovanligt ringa roll. Allt detta och mycket mer är sant och
bör sägas ofta, för vi behöver veta det. Talet om partipolitiskt förfall
i Sverige är inte bara överdrivet utan så missledande som bara
okunnighet kan vara.
Nej, riksdagens begränsning ligger inte där. Den ligger i stället på
den punkt där hela folkets svaghet ligger •— vilket är desto mindre
underligt, då vi svenskar inte skickar politiska advokater att representera
oss som dessvärre i de flesta andra länder utan just män och kvinnor ur
vår egen mitt, bönder, arbetare, professorer och byråchefer, vanligt
yrkesfolk med längre erfarenheter och större förtjänster i allmänna
angelägenheter än folket som helhet. Svagheten ligger i att vi lyckligtvis så länge
levat i en fast fri ordning och där fått ostörda ägna oss åt inre
uppbyggnadsarbete, att vi kunnat försumma demokratins principer.
När kommunalpolitikern blir riksdagsman möter han i stort sett inga
nya problem. Även vår rikspolitik har varit kommunalpolitik — detta
sagt i god och icke förklenande mening. När plötsligt utrikespolitik och
frågorna om demokratins bestånd reser sig är den svenska riksdagsman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
