Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Randanteckningar till pressens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANDANTECKNINGAR TILL PRESSENS PROBLEM 303
nu otvivelaktigt höjts betydligt under det senaste decenniet. Själva
yrkes-idealet har förändrats. Sob sisters och reporters som använder
inbrottstjuvars metoder har tydligt minskat i betydelse och framför allt har dessa
bravados, som under 1920-talet framstod som yrkets äventyrliga ideal,
inte längre anseende inom den egna kåren. Den som cyniskt ser på sitt
eget arbete som ett ”hyenande” vinner inte längre yrkesrespekt bland
kamraterna, även om han alltjämt ibland kan driva upp tidningens upplaga.
Både denna omställning till vad som är bragd inom yrket och detta
allmänna höjande av journalistprestigen måste antagligen ses i ett visst
samband med ett par institutionella förändringar. Den ena är den
fackliga sammanslutningen; The Newspaper Guild håller på att ge enad styrka
åt kåren. Det andra är att utbildningen till växande del förläggs till
speciella journalistfakulteter vid universiteten, där en stadig grundval av
allmänbildning erhålls och vissa tekniska specialkunskaper förvärvas. Den
praktiska utbildningen ute i tidningsvärlden förblir huvudsaken, men den
läggs på denna grund och i viss samordning med studierna.
Yrkes-moralen blir därmed även fastare kodifierad och yrkesprestigen höjd i
allmänhetens och även de högst uppsattas uppfattning, då även
journalismen får akademiskt erkännande. Säkert är det inte heller utan sin
betydelse, att Pulitzerprisen — som i det egna landet uppmärksammas
lika mycket som våra Nobelpris -— ges inte endast för lyrik, romankonst
och dramatik utan även för årets förnämsta journalistiska insatser av
olika slag: bästa ledaren, bästa reportaget o. s. v. I Amerika hör således
journalistiken alldeles bestämt till den högre kulturen.
Sverige har tydligen inte lika väl förmått omvända sina makthavare
till samma respekt för pressen. Fastän det är stor skillnad till det bättre
mellan nu och förr även inom den korta tid vi överblickar, så saknar
svensk överhet alltjämt det förtroende, det intresse och den aktning för
pressen som vi funnit vara regel i Amerika. Särskilt är detta
framträdande inom ämbetsmannavärlden. Men så starka som de byråkratiska
traditionerna är även inom riksdagen — och dess maktägande
huvudutskott regeringen — märks det även tydligt där. Det hjälper inte att
politikerna till mycket stor del själva rekryterats från journalistvärlden.
Även dessas lojalitet och värdeskalor tycks därefter ofta anknyta närmare
till den byråkratiska och kommunalpolitiska traditionen inom riksdagen
än till den journalistiska.
Vi kan inte undgå att föreställa oss, att de betänkliga inskränkningar
av pressens friheter och möjligheter, som kommit till stånd under sista
året, har sitt bestämda orsakssamband därmed. När myndigheterna
utsattes för yttre tryck var det så bekvämt — och kanske till och med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
