Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Sveriges profil i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES PROFIL I AMERIKA
319
stället för liär hemma, så att familjen skulle besparas skandalen. De
flesta gick också mycket riktigt under utan alltför stor publicitet
härhemma. Några rätade upp sig och är nu bra amerikaner, goda
medborgare. Det kanske de aldrig skulle ha lyckats med härhemma. Först
under de allra sista decennierna har vi haft en mera väsentlig
överklassemigration av unga människor, som sökt sig större verkningsfält,
utbildning eller bara ett mera växlingsrikt liv. Många har kommit tillbaka
och kraftigt berikat vår egen kultur; särskilt gäller detta ingenjörer och
andra tekniker.
De allra flesta av våra emigranter kom emellertid från fattiga trakter
och fattiga hem. De s. k. ledande skikten i Sverige och särskilt det
officiella och officiösa Sverige har tidigare och intill senaste tid inte haft
mycket till övers för dem. Den svenska inställningen inte bara till
svenskamerikanerna utan besynnerligt nog till hela den stora nation och den
progressiva kultur, vari de växte in och varav de snart bildade en viktig
del, har varit påtagligt komplexbunden.
Det kan inte vara många år, sedan en akademisk aktion sattes i gång
med en folkhögskolerektor som inspiratör för att göra front mot
”ameri-kanismen”. Våra tidningar har under decenniernas lopp oavbrutet spätt
på missförstånden genom att fylla slaskspalterna med snitsigt reportage
om alla slags löjligheter från U. S. A. De har befäst en jargong. Inte
heller arbetarpressen har känt något intresse att försvara Amerika eller
svenskamerikanerna. Amerika var ju dessutom den hänsynslösa
kapitalismens land före andra och där fanns ingen arbetarrörelse;
svenskamerikanen var ju den verkliga kälkborgaren.
Här förelåg för en gångs skull länge, och utan hjälp av delad fruktan
för vårt nationella oberoende, en verklig nationell samling. Även den
svenska kulturens enklaste drabanter har tagit på sig den mest
förkrossande fältherreblicken och den verkliga kännarminen, när de tagit
ställning till Amerika.
Och de har sällan tvekat, ty okunnigheten har i allmänhet varit bottenlös.
Det skall också medges att det är svårt att känna Amerika. Ett eller t. o. m.
flera korta besök hjälper inte alltid, ty det är fråga om en kontinent och
en främmande kontinent. Den europeiska litteraturen om Amerika är
ofta inte bara ytlig utan även stämplad av identiskt samma
komplex-inställning. Den har en av sina historiska rötter i de sura och förnärmade
reseskildringarna av engelska aristokrater efter frihetskriget. På samma
sätt som i Sverige har en aversion på klasskulturell grund sedan
upprätthållits i hela Europa. I alla länder var det nämligen huvudsakligen
den ekonomiska underklassen plus en del avfall från överklassen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
