Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Sveriges profil i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES PROFIL I AMERIKA
331
Även organisationer och rörelser av olika slag, som själva abonnerar på
radiotid, är angelägna att få ge rum åt svenska representanter för de
idéer som de tjänar. Så utomordentligt viktig för opinionsbildningen som
radion är i Amerika bör naturligtvis dessa möjligheter utnyttjas.
Grammofonskivor duger dock inte. Men det borde finnas möjligheter att göra
oss direkt hörda, inte bara genom svenskar som händelsevis befinner sig
där ute. Dessa bolag och rörelser borde kunna intresseras för att själva
träda i kontakt med enskilda personer och organisationer i Sverige som
de vill höra ifrån, fastän det måste gå den dyrbara kortvågsvägen.
Amerikanerna är ju inte rädda för kostnader, om de verkligen vill något. I
synnerhet just nu under brinnande krig är däremot vårt eget radiomonopol
icke en lämplig förmedlare. Såsom statskontrollerat är det misstänkt i
Amerika, om det skulle uppträda i den rollen.
Överhuvudtaget är det en allmän slutsats värd att till slut åter
understrykas, att av olika skäl, antydda i det föregående, den långsiktiga
kulturpropagandan speciellt i Amerika bör ges en så föga officiös och en så
starkt personlig prägel som möjligt. Det statsintresse, som kan mobiliseras,
bör klokt inskränkas till enbart understöd i reguljäraste form givna till
de reguljära fria kulturinstitutionerna utan varje försök till ledning eller
kontroll. I stor utsträckning är även understöden överflödiga. Vi behöver
däremot mer av friska individuella initiativ. Det officiella skall
naturligtvis inte mota sådana initiativ utan stödja dem och även bjuda sina
bona officia. Men dessa senare bör inte utsträckas till skapandet av
särskilda byråer, råd och nämnder och andra sådana institutioner, som
har sin skadligaste verkan däri att de ger oss medborgare själva skenet
av att intressen tillvaratas för oss och något uträttas, även om det hela
är rena pappersfyrverkeriet.
Ett demokratiskt samhälle skall leva i sina celler. Det farligaste som
kan hända Sverige är, att våra fria sociala institutioner i denna nationella
nödtid slappnar i sina egna initiativ, att de vänjer sig vänta på central
ledning. Demokratins kulturförsvar ligger i att decentraliseringen hålls
frisk och diskussionen levande. På kulturområdet bör vi inte marschera i
svinfylking utan möjligast sprida våra formationer. Detta gäller allmänt.
Det gäller särskilt nu. Det är besynnerligt, att man inte inser den saken
bättre.
Orepresenterad i Amerika är allt fortfarande mera än halva vår kultur:
det folkliga Sverige. Det nya Norden som skapats på 1920- och
1930-talen hade ännu icke omorganiserat sin utlandsrepresentation när kriget
bröt ut. Men därför är det här desto viktigare att framhäva detta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
