Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Sveriges profil i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
SVERIGES PROFIL I AMERIKA
tioner för Ryssland i flera industristäder. På samma sätt har svenskar
och norrmän levat kvar i unionsgrälets stämningar. I
American-Scandi-navian Foundation, som är det utan tvekan viktigaste organet för de
långsiktiga kulturrelationerna och som enligt gammalt mönster är bara
”skandinavisk”, vägrade dansk-amerikanska pampar att ta med Finland
— och det så sent som denna vår, flera veckor efter det att deras eget
hemland ”erövrats per telefon” från Berlin.
Men i de djupa lagren bland nordbor där ute — bland dem som inte
står på legationens och konsulatens bjudningslistor och som aldrig tänker
sig en vasatrissa — kändes det att en revolution i hjärtana håller på att
försiggå. Man fick delade sorger och en gemensam förtrytelse, som nu
inte var riktad inåt grannen utan utåt diktaturstaterna. Och man är själv
under stigande inflytande från den allmänna amerikanska syn, varom
nyss sagts att den inte bryr sig om att skilja på oss i Norden.
De generationer som känt sig skilda isär håller nu vidare på att dö ut.
De institutioner som bevarat och på sätt och vis även exploaterat
skiljegränserna — de hemlandsspråkiga tidningarna och kyrkorna — måste
också antingen dö med denna sista immigrantgeneration eller göras om.
Intresset för ursprungshemmet minskas inte nödvändigtvis. Allmänt i
Amerika vaknar tvärtom just nu i alla de olika kulturgrupperna ett ökat
intresse för ”where their folks came from”. Men detta intresse är ej som
för immigranten själv knutet till socknen, landskapet och landet, utan till
den minsta civilisationsenhet som i Amerika kan ha sin egen profil:
Norden. Så måste också vi hemifrån möta Amerika.
Allteftersom våra fränder där ute i ökad grad växer in i den rika,
växlande och dock enhetliga amerikanska kulturen stegras även deras
möjligheter att vara oss en farbar kanal till den stora amerikanska
opinionen. Det har de hittills icke varit, och så har de i alla händelser
aldrig brukats. En nordbo som vistats i Amerika har antingen talat till
det stora Amerika eller till de små dansk-, norsk-, finsk- eller
svenskamerikanska kulturisolaten. Här sker nu en snabb förändring i två
hänseenden: Norden blir en verklighet i Amerika kanske förr än i
hemlanden. Och vår frände blir en riktig, hemmafödd amerikan och inte en
immigrant. Båda förändringarna hjälper oss, som vi ser saken, i arbetet
att prägla Sveriges och Nordens profil i Amerika. Men det kräver en
omläggning av vår kulturrepresentation i Amerika både vad gäller anda
och metoder.
Det kan synas mången att det knappast är en niedborgarsak att lägga
sig i hur vår utlandspropaganda ordnas. Vi menar motsatsen. På intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
