Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
SVERIGE — OCH NORDEN
Det är sannolikt att förra försvarslånet kunnat läggas upp förnuftigare,
och det är ännu säkrare att det nya lånet alls inte skulle ha lagts upp
just nu och med den räntesatsen utan att statskredit skulle ha skaffats
på annat sätt. Hela omsättningsskatten är en tvivelaktig ekonomisk politik
ur många synpunkter. Räntepolitiken har saknat fast linje och är mindre
väl samstämd med resten av vår ekonomiska politik. De direkta skatterna
kunde ha varit bättre utformade. Vårt skattesystem tog således alltför
ringa hänsyn till barnförsörjningsbördorna redan med den skattehöjd
som rådde före kriget. Med nu rådande skattesatser blir skatterna oerhört
tryckande just på de barnuppfödande familjerna. Prisstegringen och alla
de nya indirekta skatterna gör skattefördelningen än mer orimlig ur
familjesynpunkt. De ogifta och barnlösa utgör en ännu icke utnyttjad
skattereserv. Vid arbetsmarknadens beredskapsställande har kvinnoarbetet
försummats eller dess roll missförståtts. Men allt detta och en hel del
annat är till slut kanske ändock detaljer, och de blir nog också justerade
så småningom. Som helhet har vi all anledning att vara nationellt stolta
över vår krisförvaltning.
Vår ekonomiska politik är nu upplagd efter linjen av den försiktigt
fortskridande inflationen. Denna inflation lägger naturligtvis bördorna
särskilt tunga på sådana fattiga människor, som inte får sina inkomster
automatiskt uppskruvade efter index. Men den bidrar å andra sidan i sin
mån till den jämna gång, som näringslivet i stort sett bibehållit trots allt,
och ger större egenenergi åt själva anpassningsrörelserna. Prisstegringen
och dess verkningar på produktion och inkomstbildning gör det dessutom
mycket lättare för staten att lägga på nya tunga skatter, en synpunkt som
inte minst i finansdepartementet nu måste vara viktig.
Genom prisstegringen minskas avsevärt den reala stegringen av statens
skuldbörda. Vi antar då — som vi väl får anta — att det denna gång
inte blir fråga om en deflation efter inflationen. När kriget tar slut,
kommer vi att ha oerhörda nyanpassningsproblem, som bara skulle
försvåras genom en deflation. Och vår nuvarande finansledning behärskas
inte av någon guldvidskepelse. Den är dessutom särskilt intränad på just
att undvika deflation och kommer säkert att lyckas.
Faran är naturligtvis tvärtom att under krigets fortgång prisstegringen
tar fart så småningom som förra gången, när den ju också bara var
långsam i början. En styrd inflation är som bekant inte det lättaste man kan
företa sig. Någon avsevärd flykt till sakvärdena tycks vi emellertid ännu
inte ha haft. Detta förklaras till någon del redan genom de hårdare
skatterna. Den viktigaste orsaken är dock sannolikt igen vårt folks litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
