Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
SVERIGE — OCH NORDEN
vetenskaper. Och forskningen inom dessa vetenskaper tycks inte ha lidit
alls av kontakten med den hreda publiken.
Nu behövs det populärvetenskapligt arbete av juristerna. Detta bör
i första rummet gå ut på att ge den vanliga medborgaren en konkret
och levande föreställning om sitt eget intresse i den demokratiska
rättsstaten: vad det är han har att förlora. Det finns alltför gott om svenskar,
som lättsinnigt tror att de medborgerliga rättigheterna är något som bara
har betydelse för journalister och riksdagsmän. Och det finns alltför få
svenskar som har en någorlunda fullständig kunskap om vad rättsstaten
betyder särskilt för dem själva — för arbetaren, bonden, handelsmannen,
läraren, affärsmannen, läkaren, advokaten — och för hela den nationella
kultur som vi alla är så stolta över att leva med i. Vi vet att
folkbild-ningsorganisationerna är inriktade på att utnyttja den nya hjälpen, om
den bjuds.
Svensk kultur är legalistisk till hela sin grundstruktur. Vi har emellertid
alla medverkat till att förvandla den gamla nämndemannakulturen från det
bondeliberala adertonhundratalsslutet till vår byråchefskultur av
trettiotalet. Principerna har ofta lyst med sin frånvaro. Vi har förordnat och
lagstiftat i det oändliga, vi har gjort det svenska samhället till den mest
genomreglerade av alla demokratier. Vi gjorde många lagar och de blev
inte alltid så goda lagar juridiskt sett, även om meningen var god.
Författarna är inte de första som klagar på lagskrivningens förfall i Sverige.
Den juridiska vetenskapen svältföddes. Professorerna fick för stor
undervisningsbörda. De tycks inte ha märkt det själva, för de har
sällan klagat på den saken utan tagit det som den prövning som hör
ihop med kurspengarna. Fakulteterna slutade att dra till sig begåvade
ungdomar. Nu är det svårt att alls besätta professurerna.
I det vetenskapliga arbetet släpptes sambandet alltför mycket med den
stora forskningen i främmande länder och andra tidsåldrar och likaså
forskningen inom de sociala systervetenskaperna och filosofin. I
lagstift-ningspraxis gavs åt juristen alltför ofta blott den tillkallade hantverkarens
roll. Han fick till uppgift att sätta något slags form på vad regeringen eller
kommittéerna önskade. Han fick inte i uppgift att tänka. Åtminstone fick
han inte tid och tillfälle att tänka in reformerna tillräckligt väl i
rättssystemet. — Samtidigt bör vi dock hålla denna epoks svenska jurister
räkning för att de bättre än företrädarna för någon annan gren av svensk
kultur höll det nordiska samarbetet levande.
I folkbildningen saknades juristerna nästan helt. Det har onekligen
bidragit till den farliga sorglöshet, som det svenska folket visar i de
principiella rättsproblemen. Juristernas nya kontakt med folkupplysningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
