Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE — OCH NORDEN
355
denna allmänna inställning, hur ärligt fattad den än är, kan det inte
hjälpas, att i det särskilda fallet en kritik naturligtvis alltid framstår
obekväm. Det är av detta skäl det icke kan vara rättfärdigt eller ens
rimligt att av regeringen kräva ej blott att den skall styra landet utan
även att den skall ge tillräckliga impulser för den medborgerliga
diskussionen. Den plikten kan heller inte läggas på byråkratin, vars uppgift det
tvärtom är att genomföra förvaltningen med minsta möjliga friktion.
Nödvändigheten av en arbetsfördelning inom demokratin visar sig just här.
Det är opinionen själv som skall vara vaken.
Demokrati är en vaken opinion. Demokrati är diskussion. Stannar
diskussionen av och befäster sig detta till en vana i ett folk, så har
demokratin förlorats även om landet är fritt och alla gamla former iakttas.
Demokratin liksom rättsstaten har i Sverige kostat långa och hårda
strider. Men när den kom växte vi så naturligt in i den och den blev
så snabbt en alldeles passande form för vårt nationella liv, att den kom
att höra till det självklara, som ligger under det medvetet upplevade och
eftersträvade. Dess principer, och de grundlagar vari de inskrivits och
de institutioner vari de förkroppsligats, blev aldrig heliga nationella
symboler för folket.
Vår folkbildning inriktades på mera reala problem. Medan vår populära
litteratur är internationellt högtstående på ett flertal av dessa andra
områden, saknas det nästan helt och hållet en diskuterande allmän
litteratur om vår inre frihets historia och vårt politiska livs grundprinciper.
Det visar sig också, att när t. ex. tidningsmännen i denna
hemsökelse-stund för tryckfriheten vädjar till den allmänna opinionen får den ingen
resonans. Kanske inte fem procent av det svenska folket har gjort sig
någon reda för vad tryckfriheten tjänar till i en demokrati utöver detta
att ge utlopp åt de skrivandes privata åsikter.
De av oss som är socialdemokrater bär demokratin t. o. m. såsom en
del av vår skylt. Men det är blott ett utslag av hela folkets frånvändhet
från de samhällsgrundvalar, varom här är fråga, att de flesta av oss tryckte
mer på social och mindre på demokrati. I vår socialdemokratiska
förkunnelse fick demokratin huvudsakligen den rollen, att vi vid
valtillfällen och eljest hade att försvara oss mot — vi kan väl nu säga osakliga
fastän kanske historiskt i någon mån förklarliga — tillvitelser, att vi
själva skulle vilja tillgripa utomparlamentariska metoder för att vinna
våra politiska syften. Med några andra faror för den svenska demokratin
räknade allvarligt varken vi eller våra meningsmotståndare. Och det kan
väl här i efterhand få tilläggas, att den svenska socialdemokratin i
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
