Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
SVERIGE — OCH NORDEN
svaret av sin egen klart demokratiska inställning var både subjektivt och
objektivt fullkomligt ärlig.
Överhuvudtaget får det sagda icke misstolkas så, att vi skulle vilja
bestrida det svenska folkets demokratiska inställning. I vårt politiska liv
och i de outtalade normer som styrt våra handlingar har vår nation
förverkligat en demokrati renare och fastare än kanske någonstädes eljest
på jorden. Inställningen blev bara inte — och delvis just på grund
därav — i tillräcklig grad medveten såsom principiell. Detta är en
svaghet i vårt samhälles beredskap just nu.
Intet folk utom Norden har haft motsvarighet till vårt fria
organisationsväsen. Medborgarna har samlats efter intressen och ideal i
sammanslutningar som i vissa fall haft naturen av folkrörelser. Vår svenska
demokrati har givits sitt innehåll till mycket stor del genom dessa
organisationer.
Deras ”uppgift” ur denna synpunkt har varit att åt hela mängden av
vanliga medborgare i skilda yrken och villkor ge röst och inflytande
över samhällsutvecklingen även utanför de avsnitt av denna som regleras
parlamentariskt. Vi kan även säga, att vi i Sverige varit i det lyckliga
läget att kunna undslippa att statsreglera viktiga ting, som i andra länder
tynger den egentliga politiken, just på grund av detta faktum att de
reglerats genom fria organisationer. De viktigaste exemplen är
naturligtvis fackföreningsrörelsens stabilisering av arbetsmarknaden,
genomförd i spänning med och samarbete med arbetsgivarorganisationerna
men i stort sett utan statens inblandning, och konsumentkooperationens
effektiva monopolkontroll. Även jordbrukarnas egna organisationer har
kunnat ta över en hel del av jordbrukspolitikens förvaltning. Sannolikt
skulle staten icke kunnat underlåta att ge sig mycket längre ut i
folkbildningsverksamhet än den gjort, om icke ungdomsorganisationerna och
de särskilda folkbildningsorganisationerna i självförvaltning tagit på sig
att sörja så effektivt för dessa intressen.
I uppbyggandet och drivandet av dessa organisationer har hela vår
kulturärvda organisationsskicklighet gjort sig gällande och dessutom det
svenska folkets ovanliga anlag för lojalitet och ordnad fri samverkan.
Det är nu längesedan våra folkliga organisationer hade sin kamptid.
Med deras erkända styrka har följt ansvarsmedvetande. De har blivit
fasta, respekterade och ibland rätt byråkratiserade på köpet.
Men i denna process har de också förlorat något och ibland mycket
av medlemmarnas egen aktivitet. Människor i allmänhet har känt som
om deras entusiasm icke varit i samma grad krävd nu som under
kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
