Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE — OCH NORDEN
357
tiden. Detta är i själva verket, och har länge så varit, alla dessa
organisationers största inre problem.
Konsumentkooperationen har vuxit till landets största och ett av dess
mest välorganiserade affärsföretag. Men medlemmarnas intresse i
kooperationen har inte vuxit i samma takt och, för att vara fullt sannfärdiga,
ej heller medlemmarnas förmåga att överblicka och begripa den alltmer
komplicerade affärsverksamheten. Ledningen har sett faran och allvarligt
kämpat för att slå ned den. Hela kooperationens mäktiga bildningsrörelse,
dess förlagsverksamhet, dess tidningar har haft detta syfte.
Inom fackföreningsrörelsen har man känt samma fara. L. O.-skolan
i Brunnsvik och mycket annat är blott utslag av fackföreningsrörelsens
strävan att hålla medlemsintresset levande och intelligent. Inom dess
ledning har på sista åren en kraftig föryngring skett. En gammal generation
har gått och avtackats för god tjänst. Det är nu mest trettio- och
fyrtio-åringar, som sitter på förtroendeplatserna.
Bildningsrörelsen har mer än någon annan institution i vårt samhälle
murat grunden till vår upplysta demokrati. Den har i sin ledning många
utmärkta män. De arbetar hårt för att hålla medlemsintresset vaket.
Ändock var det naturligtvis ingenting annat än en inkompetensförklaring
åt folkbildningsrörelsen när den s. k. Kultursektionen för folkberedskap
tillskapades i våras, och så uppfattades saken också på många håll inom
rörelsen. Ty hade folkbildningsrörelsen varit riktigt levande skulle den
ha kunnat sörja för folkets demokratiska beredskap utan någon särskilt
tillskapad statsinstitution. Det allra olyckligaste är emellertid, att denna
inkompetensförklaring visat sig vara i någon liten mån välgrundad. Ty
under de många oroliga månader som förflutit sedan dess, varunder
kultursektionen spillt sina anslag och sin energi på en i stort sett mindre
lyckad pappersorganisation, har bildningsrörelsen själv icke riktigt tagit
de verkligt stora krafttag, som sektionen underlåtit och som varit så
påkallade av tidsförhållandena och tidsbehovet.
På ett något likartat sätt förhåller det sig med de politiska
organisationerna. I den mån de blivit stora och starka har de förlorat i
stridsduglighet. De har särskilt i denna tid kommit att så identifieras med
ledningen av landets styrelse och med regeringsansvaret, att de icke
kunnat användas för det demokratiska försvarsarbetet. Vi tänker då
naturligtvis i första hand på det stora socialdemokratiska partiet; de
andra partierna är ju i jämförelse med detta rätt lösa valmansförbund.
Men vi tänker också på det oerhört medlemsstarka socialdemokratiska
ungdomsförbundet. Även om den bekanta socialdemokratiska journalistens
bekanta aforism — ”det socialdemokratiska ungdomsförbundet är ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
