Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE — OCH NORDEN 361
betyder inte splittring — allra minst i det yttre försvaret — utan enighet,
men på en djupare grund.
Till en början behöver vi slå ner den kring sig gripande
publicitets-skräcken. Här nertystas och hemligstämplas i en utsträckning, som alls
inte är enbart sakligt motiverad. I varje särskilt fall blir det kanske
litet bekvämare att regera, men demokratins egen effektivitet nerskruvas.
Samtidigt inriktar sig regeringen och dess organ på att söka slå ner
”ryktessmideriet”. Det svenska folket är det lugnaste och panikfriaste
på jorden. Det är nästan banalt att påpeka det, men den som är mest
skyldig till den ryktesbildning, som faktiskt dock sker, är naturligtvis
regeringen och dess underställda organ. Det har visats en många gånger
förvånande oskicklighet i själva kontakten med folket.
Det kan dras fram det ena exemplet efter det andra på fall, då
underlåtenhet att prompt lämna folket en uppgift om något, som i alla fall
börjar bli allmänt känt, direkt ger upphov — och självklart ger upphov,
ty vad väntar man eljest? — till ”rykten”, som då naturligtvis förstoras
som den rullande snöbollen. Viktiga uppgifter lämnas dessutom alltför
ofta i en form som är motsatsen till otvetydig. Det har dess värre heller
icke saknats fall, då de uppgifter som lämnats utan rimligt skäl varit
oriktiga i sak eller oriktiga i fullständighet. Då i ett litet land saker
ändock kommer ut, har detta verkat i hög grad olyckligt för den nationella
moralen. Utrikesdepartementet hör tydligen icke heller till de skickligaste
i detta stycke, och resultatet har ibland även varit skadligt för landets
profil utåt, en sak som emellertid inte skall diskuteras i detta kapitel.
Vi avser här verkningarna på den inre moralen i vårt folk.
Det finns inget folk som är mera värt att tas in i förtroendet och att
ges raka besked än det svenska. Kunde medborgarna lita på att
myndigheterna i alla de fall, då tillräckliga utrikespolitiska skäl för
hemlighetsfullhet icke föreligger, lämnar en snabb, riktig och fullständig
information, så skulle enligt vår mening hela kampanjen mot ryktesspridningen
lugnt kunna avblåsas.
Det är informationsstyrelsen som bär ansvaret för denna viktiga
kontakt. Det är för den sakens skull den blivit tillskapad. Kritiserar man
den, har dess ledning ofta svarat, att den hela tiden arbetat för att utvidga
publiciteten, men att regering och myndigheter hindrat den. Detta betyder,
att den i rätt hög grad misslyckats. Den har icke skapat tillräcklig respekt
för sig och för den uppgift den har att vårda, utan att likväl dra
konsekvenserna och avgå.
Vid sitt första sammanträde i somras beslöt kulturella folkberedskapens
råd — som omfattar 28 personer, särskilt utvalda att representera olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
