Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
SVERIGE — OCH NORDEN
grupper inom samhället, fastän kanske inte alla var närvarande —
enhälligt och för omedelbar publicering följande uttalande:
”Folkberedskapens råd, samlat till överläggning den 15 augusti, uttalar
som sin bestämda uppfattning, att den folkpsykologiska beredskapen
endast kan stärkas, om man visar större förtroende för vårt folks
förmåga att utan panik taga kännedom om förändringar i det utrikespolitiska
läget, och större förståelse för behovet att vidmakthålla den för
demokratin nödvändiga fria diskussionen. För detta syfte ter det sig önskvärt,
att mindre sekretess omger de sakförhållanden, vilkas omtalande icke
medför omedelbar utrikes- eller militärpolitisk risk, ävensom att
förtroliga meddelanden i vissa ömtåliga situationer, i större utsträckning än
vad som skett, lämnas pressen och Folkberedskapens ombud. En frimodig
debatt och därav följande starkare folkligt medvetande om vår nationella
och demokratiska särart kan endast fastare underbygga folkstyrelsen och
stärka nationens motståndskraft.”
Detta uttalande publicerades emellertid icke. Det stoppas ett halvår
senare in i en redogörelse, som dock icke göres offentlig, rörande
organisationsarbetet på kulturberedskapens område.
I detta uttalande åsyftades särskilt utrikespolitiken. Det allra viktigaste
är emellertid att de inrikespolitsika frågorna igen blir föremål för
livgivande meningsbyte. Och det allra betänkligaste inom landet är, att
diskussionen håller på att skruvas ner icke minst i dessa frågor, och att
hemlighetsmakeriet spritt sig långt utöver de områden där det ens kunde
tänkas en rimlig utrikespolitisk motivering.
När världskriget en gång är över, och om vi då fortfarande har kvar
vår handlingsfrihet — vilket är en självfallen förutsättning för allt vad
vi nu gör och planerar — så är det en nöd som kommer att vara svårare
än alla andra: idénöden.
Vid den tiden kommer våra bästa krafter att ha varit inriktade på
krisadministrationen under många år. Denna är till sin natur
tillfällig-hetspräglad och perspektivlös. Den rentav kräver, och alstrar i alla
händelser, närsynthet.
Många av de personer, som tjänat krispolitiken på olika ansvarsplan
och särskilt i dess ledning kommer att vara inkörda i tankelinjer, som
plötsligt saknar aktualitet. De kommer att vara trötta också. Kanske
låter de sig dessutom tvingas in i negativt försvar för gamla
impopulari-teter i stället för det positiva nytänkande, som då behövs mer än någonsin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
