Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
SVERIGE — OCH NORDEN
framtida frihet och säkerhet framstå betingad av att aktivt bistånd för
upprätthållandet av deras oberoende kan påräknas från hela Norden.
Häremot kan invändas att, då Sverige bibehållit sin fred, detta berott
just på den splittring i Norden som gjort det möjligt för oss att stå
neutrala då våra grannländer anfallits. Denna slutsats förefaller dock inte
utan vidare given. Ty hade vi gått in i krigsperioden med ett enat Norden
och haft det mycket starkare försvar, som skulle varit en självklar
förutsättning för en sådan politik, så hade måhända anfallen aldrig kommit
till stånd. En ockupation av Norge skulle t. ex. ha varit tämligen orimlig
för någondera parten i kriget, så relativt lättförsvarat som ju Norge är,
och skälen att ockupera Danmark skulle därigenom ha varit åtskilligt
försvagade. Den finsk-ryska konflikten skulle då måhända aldrig ha
uppkommit eller i allt fall ha kunnat reduceras till en gränsregleringsfråga
utan att ha fått ta den katastrofala vändning den tog. — Men det tjänar
litet till att orda om den snö som föll i fjol. Med en återgång till
för-krigsförhållandena och ett återupprepande av krigshistorien kan vi i alla
händelser näppeligen räkna.
En starkare sammangjutning av Nordens länder förefaller att vara den
givna framtidslinjen, oavsett hur krigets utgång blir. Segrar Tyskland
är våra möjligheter att kunna bevara en självständig nordisk demokrati
i våra länder beroende av att vi kan gå ihop. Besegras Tyskland ligger
linjen lika klar.
Hyser man denna inställning, som grundar sig både på omedelbara
känslor och värderingar och på kalla realpolitiska överväganden, ligger
det vikt uppå, att inställningen utredes och utformas, så att icke
händelserna griper oss oförberedda. Detta är ett problem, där en
sam-diskussion mellan militära, ekonomiska och statsvetenskapliga experter är
påkallad. Vad det gäller är att rita grundstrukturen till Norden såsom
ett rike med gemensam utrikesledning och gemensamt försvarsväsen.
Handelshindren inom Norden måste bort och även flyttningsspärrarna.
Ett gemensamt penningväsen är en given konsekvens. Det behövs också
en unionskongress. Rättsväsen, skolväsen, socialpolitik och mycket annat
kan däremot överlåtas åt delstaterna.
Även för den inre folkmoralen skulle det vara av yttersta vikt om
problemet Norden kunde börja diskuteras i Sverige på ett något
positivare och konkretare sätt. Människor måste på nytt ges något att tro
på och se fram emot. Vår nationella diskussion måste innehålla verkliga
program, något att skapa och förverkliga, icke blott det negativa och
förvisso betydelsefulla fasthållandet att vi vill hårt försvara vad vi
alltjämt har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
