Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE — OCH NORDEN
367
På inget annat livsviktigt område gäller det allra sist sagda i en så
utomordentligt hög grad som det område vi kan kalla Nordens
framtidsproblem. Detta problem måste i stort sett lämnas alldeles därhän av
Nordens alla regeringar i denna övergångstid.
I Danmark regerar då detta skrives Stauning och hans
samlingsregering. De har kungens och folkets förtroende; de representerar det danska
folkets livsvilja; de sitter på den ockuperande maktens högtidliga löfte
att icke ingripa i Danmarks inre styrelse. Vi måste tro att även om
Tyskland vinner kriget löftet kommer att uppfyllas. Denna regerings linje har
varit att söka en balans mellan nödvändig fasthet och nödvändiga
eftergifter. Besegras åter Tyskland, är stauningmännen alltför
komprometterade i västmakternas ögon för att därefter kunna framgångsrikt
tillvarata Danmarks intressen i den stundande uppgörelsen.
Men den stora danska kulturen — och vi räknar inte här storheten
i folkmillionernas antal — kommer inte att sakna politiker som icke är
komprometterade på samma sätt att företräda danskarnas intressen. I en
tid då soldater får ge sina liv finns det ingen anledning att beklaga
stauningmännen. De fyller en nödvändig fosterländsk uppgift under kriget
och aktar säkert föga på sin egen välgång. En liknande uppgift hade
administrationsrådet i Norge. Kungaregeringen i London hade den
motsatta uppgiften och båda arbetade i fosterlandets tjänst. Nu regeras ju
däremot hemlandet av en styrelse som icke är norrmännens eget val.
Sverige är fritt och försvarsberett. Alla jämförelser är därför uteslutna.
Men redan av hänsyn till de andra nordiska länderna och alldeles
bortsett från närmare skäl är heller icke den svenska regeringen och den
svenska riksdagen just nu i tillfälle att praktiskt diskutera det stora
problem som inom kort tid dock måste bli aktuellt, nämligen problemet
om Norden efter kriget.
Även om all krigsfara vore borta ur världen funnes det som vi ser
saken, och har länge funnits, starka skäl för de allvarligaste strävanden
att övervinna Nordens splittring. Dessa skäl — ej blott ekonomiska utan
framför allt allmänt kulturella — skall här helt förbigås. Det är ett annat
intresse som nu överskuggar alla andra. Det sista årets erfarenheter har,
synes det oss, klart visat den försvarspolitiska nödvändigheten av Nordens
enande till ett unionsrike. Vi är övertygade om att dessa händelser också
för våra nordiska folk äntligen klargjort den saken.
Ser vi frågan från uteslutande svensk synpunkt framstår det
uppenbart, att Sverige icke i framtiden kan leva med rimlig grad av säkerhet
och oberoende, om icke alla våra tre grannländer också är oberoende.
För vart och ett av dessa andra nordiska länder måste i sin tur en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
