Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
SVERIGE — OCH NORDEN
mån kritiskt ur våra synpunkter. Vår fria press gör här en ständig
vakttjänst åt allmänheten, som vi bör högt uppskatta. Emellertid förtjänar
detta tyska världsplanarbete mycket mer ingående studier från vår sida.
Det måste inom vår kultur finnas grupper av experter, som håller sig
löpande informerade om och grundligt förtrogna med detta planarbete,
så långt resultaten görs tillgängliga. Segrar Tyskland kommer dessa
insikter att vara nödvändiga för oss att ha. Även om Tyskland skulle
förlora och dess stora planer gå upp i rök, finns det i den tyska
plandiskussionen både realkunskaper och detaljplaner, som likväl är värda
att rädda över i en annan slags fred.
Demokratierna har ända från början av kriget hållit sig mycket mer
avvaktande i fråga om att deklarera konkreta krigsmål. Men naturligtvis
arbetas det på fredens organisation i deras regeringsbyråer. I England
och Amerika har dessutom väldiga utredningsarbeten gjorts av fria
institutioner: ej blott föreningar och studiegrupper utan vetenskapliga
institutioner, fristående eller knutna till universitet eller stiftelser. Om hela
detta demokratiska fredsplanearbete saknar vi i Sverige nästan alldeles
kunskap. Det ger icke tidningsnyheter på samma sätt som de tyska
motsvarigheterna. Vår okunnighet därom beror också delvis på vår brist
på institutionella resurser — våra universitet saknar som bekant t. o. m.
professurer i internationell rätt -— men mera på en gammal frånvändhet
från internationella problem, som nu borde vara slut.
Det måste i vår svenska kultur i denna tid finnas personer med den
erforderliga utbildningen bakom sig, som ger sig möda att tränga in
i det fredens förberedelsearbete som oavbrutet pågår. På nytt står vi
inför en uppgift, som inte rimligen kan vältras över på staten utan som
i en demokratisk kultur bör mötas genom enskilda initiativ och enskilda
medborgares ansvar. Uppgiften är i första hand en expertuppgift. I andra
hand är den en folkbildningsuppgift. Hela vårt folk måste hållas vaket
inför de problem och uppgifter vi snart kommer att möta.
Det gäller att slå ned den mörkläggningsillusion som inskränker vår
andliga horisont. Det gäller att ånyo kunna se och fatta, att vårt land
är bara en liten del av världen och att t. o. m. världskriget är bara en
liten händelse i mänsklighetens långa historia. Och det gäller att få den
trötta pessimismen att vika. Nu har vi inte råd att inte vara optimister.
Nationernas förbund misslyckades förra gången. Men ser vi kallt på
saken och erinrar oss, hur långt borta från hela tanken världen var 1914,
var själva försöket något stort. Det kommer att göras omigen och vi har
nu erfarenheter att bygga på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
