Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - II. Sjöspärrning - Angrepp på fientlig export, ej import
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom för höga hos fienden. Hela Stephens framställning genomgås
sålunda å ena sidan af oron för att de engelska kolonialvarorna skulle
falla i pris genom att konkurreras ut på de kontinentala marknaderna
af franska och spanska kolonialvaror. I föregående krig gaf enligt hans
mening den engelska hemmarknaden, »befriad från allt tillfälligt
öfverflöd genom riklig export», kolonierna »genom sina höga och ständigt
stigande priser någon ersättning för krigets skador», medan priserna
nu enligt hans uppgifter sjönko på kontinenten tack vare tillförsel
från fiendens kolonier. Å andra sidan behärskas han af oviljan mot
att samma neutrala handel rent af skulle bereda insteg i Amerika för
kontinentens textil- och järnvaror i konkurrens med Englands egna.
Att kontinenten fick kolonialvaror var sålunda ej det betänkliga, utan
det bestod i att den fick dem från fiendekolonierna, som i likhet med
det fientliga moderlandet borde afskäras från utförsel, ej från
tillförsel.
Häri ligger alltså slutligen, att något afskärande af import till fienden
ej kunde ligga i politikens linje utan blott sträfvandet att ställa denna
import under egen kontroll, så att man därigenom dels såvidt möjligt
gaf företräde åt sina egna och sina koloniers produkter, dels äfven i
öfrigt kunde draga till sig handeln och sjöfarten på det fientliga
fastlandet. Det senare trädde dock i viss mån tillbaka, då England ofta
hade behof af de neutralas sjöfart som ersättare åt sin egen starkt
ansträngda handelsflotta. Och särskildt är det anmärkningsvärdt, att
neutral tillförsel af den krigförandes egna produkter till fiendens
marknad betraktades som en tämligen själfklar sak, mot hvilken man
egentligen ingenting hade att invända. Ett sådant spärrningskrig
afvek tydligen fundamentalt från det nu pågående.
Det enda väsentliga undantaget från denna allmänna tendens, och
äfven det mycket partiellt, utgjorde de rent militärt betydelsefulla
importvarorna, nämligen krigsmateriel och tidtals
skeppsbyggnadsmateriel samt åtminstone i princip lifsmedel till fiendens stridskrafter och
militära anläggningar. Dessa moment underströkos starkt exempelvis i det
stora tal, hvarmed Pitt 1801, omedelbart före sin afgång, i underhuset
försvarade den sjöspärrningspolitik han bedrifvit (2 februari). I den
faktiska politiken är det dock svårt att upptäcka starkare spår däraf;
och betecknande nog konstaterade man i parlamentet 1812 helt lugnt,
att franska arméns kläde härstammade från Yorkshire, liksom marskalk
Soults och hans armés metallprydnader och broderier från Birmingham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
