Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - III. Det öfriga fastlandet - Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ICKE-FRANSKA FASTLANDET 219
emellan två stolar, obevekligt utestängdt från den franska marknaden
men lika obevekligt fastkedjadt vid den franska politiken.
Beläget alldeles intill franska gränsen, som ju utgjordes af själfva
Rhen, hindrade redan det geografiska läget den relativa själfständighet,
som flertalet öfriga stater i Rhenförbundet åtnjöto. Men denna var
desto mer utesluten som landet i verkligheten hela tiden styrdes för
Napoleons egen räkning, till en början i Joachim Murats namn men
från och med 1808 äfven nominellt under kejsarens styrelse på grund
af hans s. k. förmynderskap för den nye storhertigen, Louis
Bonapar-tes son. Dess läge i förening med de förut omtalade åtgärderna för
afspärrningen mot Holland genom tullkordongen Rees—Bremen 1809
och Hollands införlifning 1810 försvårade tillförseln af kolonialvaror
från både Östersjön och Nordsjön, helt annorlunda än fallet var med
Sachsen, icke minst efter Trianontariffen, som i synnerhet under den
första tiden medförde afgifter i alla de stater varorna hade att passera;
och på någon tillförsel öfver Medelhafvet såsom till Schweiz var ännu
mindre att tänka. Med bitterhet sade den infödde ministern i
storhertigdömet, Nesselrode, att Berg var det enda land som någonsin
samvetsgrant tillämpat Trianontariffen. Det var af alla skäl
hän-visadt till den franska sidan i kraftmätningen.
Under sådana förhållanden var det en kvalificerad
straffskärpning att ställa landet utanför den franska tullgränsen, så mycket mer
som ett starkt utveckladt ömsesidigt varubyte före revolutionen hade
försiggått med Frankrike, export af metallmanufaktur, kläde och band,
import af vin, olja och kolonialvaror. Ju mer ofrånkomliga de lidanden
voro, som det nya läget vållade Berg, dess enständigare och mer
brinnande blef befolkningens längtan att såsom sina lyckligare lottade
landsmän på vänstra Rhenstranden få införlifvas med kejsardömet eller
åtminstone njuta någon lindring i de prohibitiva franska tull- och
importförbudsbestämmelserna, hvilkas faktiska spets emot
konkurrensen från högra Rhenstranden förut påpekats. Befolkningens oafbrutna
ström af böner i denna riktning understöddes också lifligt af såväl
Beugnot, landets styresman i Düsseldorf, som Roederer,
ministern-statssekreteraren för Berg i Paris. Men allt var förgäfves. Ibland
veknade Napoleons hjärta, såsom då han i januari 1807 släppte in
Bergs varor i Italien; men de gamla tendenserna segrade alltid på nytt,
och som redan nämnts, upphäfdes det ifrågavarande medgifvandet
redan före årets slut. Särskildt våldsamt var det motstånd emot
in-förlifningen, som restes från departementet Roer på vänstra Rhen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
