Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXVII - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
sjungit första strofen till slut, tystnade han och vände sig till
Nazarka.
— Nej, hon släppte inte in mig, sade han.
— Hoho, utlät sig Nazarka, jag visste nog att hon inte skulle.
Jamka har berättat för mig att volontären har börjat springa
hos dem. Och farbror Jerosjka har skrutit att han fått en bössa
av volontären för Marjanka.
— Det ljuger han, den saten! utlät sig Dukasjka vred. Hon
är inte en sån flicka. Men jag skall slå revbenen av honom, den
gamle djävuln.
Och han stämde upp sin älsklingsvisa:
Det var i Ismajlovos by,
det var i den furstliga lustgård,
där flög en falk så fin ur sin bur,
och en jägare ung red strax åstad
och lockar den falk till sin högra hand.
Men falken så fin han svarar:
I gyllene bur du ej höll mig kvar,
du fångar mig ej på din högra hand.
Nu flyger jag bort till det blåa hav,
och där skall jag dräpa den vitaste svan
och frossa på vitaste svankött.
XXVIII.
Hos värdfolket var förlovningsfest. Dukasjka hade kommit
till stannitsan, men ej hälsat på hos Olenin. Och Olenin gick
inte på förlovningsfesten, fastän inbjuden. Aldrig så länge han
bott i stannitsan hade han känt sig så dyster. Han såg hur
Dukasjka i sina bästa klädet jämte modern styrde stegen till
kornettens stuga, och han pinades av undran varför Dukasjka var
så ovänlig mot honom. Han stängde in sig i sin stuga och
började skriva i sin dagbok.
»Jag har grubblat mycket och förändrat mig mycket denna
sista tid», skrev Olenin, »och jag har kommit till ett resultat som
står i abcboken. För att bli lycklig krävs en sak — att älska
och älska självuppoffrande, älska alla och allt, spinna ut
kärlekens spindelnät åt alla håll: vem helst som fastnar skall man
hålla fast. Så har jag fångat Vanjusja, farbror Jerosjka,
Marjanka.»
Just som Olenin skrev ned detta, kom farbror Jerosjka in till
honom. Jerosjka var på sitt allra gladaste humör. Då Olenin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
