Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
143
sökt upp honom en kväll några dagar förut, hade han funnit
honom på gården framför en skjuten vildgalt, som han med
lycklig och stolt uppsyn var i färd med att flå. Hundarna och
bland dem favoriten Ljam lågo omkring honom och åsågo hans
förehavande viftande på svansarna. Småpojkar tittade
vördnadsfullt på honom genom Staketet och underläto till och med att
reta honom som annars. Grannhustrurna, i vanliga fall föga
vänskapligt stämda mot honom, hälsade god afton och kommo
den ena med tjichir, den andra med kaj mak, den tredje med
mjöl till honom.
Nästa morgon satt Jerosjka i sin ladugård nedblodad från
huvud till fot och sålde ister, åt Somliga för vin, åt andra för
pengar. I hans ansikte stod skrivet: »Gud har varit mig nådig,
jag har fällt storvilt; nu gäller det att hålla sig väl med farbror.»
Följden blev naturligtvis att han började supa. På fyra dagar
hade han inte lämnat stannitsan utan endast rumlat. Och nu söp
han på förlovningskalaset dessutom.
Farbror Jerosjka kom in till Olenin dödfull, eldröd i ansiktet
och med rufsigt skägg, men iförd en ny röd besjmet med
snör-makerier och med en balalajka i handen. Han hade redan länge
lovat spela för Olenin, och nu var ban i stämning. Då han fick
se att Olenin skrev, blev han ledsen.
— Skriv, skriv, du far, viskade han. Han tycktes tro att
någon ande höll till mellan den skrivande och papperet, och rädd
att skrämma bort honom satte han sig ljudlöst på golvet. Då
farbror Jerosjka var full, var golvet hans favoritplats. Olenin
tittade sig om, sade till om vin och fortsatte att skriva. Men
Jerosjka fann det ledsamt att dricka ensam, han ville prata.
-— Jag har varit på förlovningsfesten hos ditt värdfolk. Men
det är just ett pack. Jag ville inte vara kvar. Jag gick till dig.
— Och balalajkan, varifrån har du fått den? frågade Olenin
och fortsatte att skriva.
— Jag har varit på andra sidan floden, far, och där fick jag
balalajkan, svarade han alltjämt lika lågmält. Jag är en mästare
att spela — tatarlåtar, kosacklåtar, herrskapslåtar, allt vad du vill.
Olenin gav honom än en blick, smålog och fortsatte att skriva.
Småleendet ingav gubben mod.
— Asch, strunta i alltihop, du far, strunta i’t! sade han
plötsligt och resolut. De har förnärmat dig, det har de, men strunta
i’t, spotta åt dem! Vad skriver du för? Vad är det för nytta med
det?
10 Tolstoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
