Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teorien angående den elektrolytiska dissociationen. Av prof. S. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
molekyler. På det kela taget kan man säga, att för de två första
grupperna överensstämmelsen mellan at ock a1 är mycket god,
för den tredje gruppen mindre god. I de övriga grupperna
där tvåvärdiga ioner ingå i salterna uppträda talrika
störande omständigheter, såväl stark hydratation som bildning av
dubbelmolekyler, vilka skymma undan regelbundenheterna
(utom vid yttersta utspädning).
Milner har trott sig komma till den slutsatsen, att den
skenbara nedsättningen i dissociationsgrad till följd av
elektriska krafter är lika, antingen a bestämmes ur fryspunkten
eller ur ledningsförmågan. Emellertid har Bjerrum inlagt en
gensaga mot detta Milners påstående. Den goda
överensstämmelsen mellan at och a1 i de båda första grupperna skulle
försvinna, om Milners åsikt vore nämnvärt oriktig, och detta
förefaller ganska osannolikt. Man kan därför väl säga, att
erfarenheten ger ett stöd åt Milners uppfattning.
Den förste som antog, att elektrolyternas ledningsförmåga,
osmotiska tryck och reaktionsförmåga ej bero på deras
dissociationsgrad utan på någon annan grundläggande egenskap,
kallad aktivitet, var holländaren Snethlage 1915. Han ansåg,
att klorväte i alla koncentrationer antingen är fullkomligt
dissocierat eller alls icke dissocierat, med ett bestämt
företräde för det senare alternativet. Sedan ett visst uppseende
väckts av hans arbete, insåg man likväl snart, att all reda
försvann genom Snethlages behandling av ämnet, och hans
åsikter förföllo därför snart till glömskan. Det dröjde emellertid ej
länge förr än dansken Bjerrum framförde liknande idéer, varvid
han anknöt till en av amerikanen Grilbert N. Lewis given
teoretisk utredning. Han anser, att »de starka elektrolyterna äro
fullkomligt dissocierade, eller åtminstone mycket mera
dissocierade än ursprungligen antagits». Det sista är ju riktigt,
i det att den Milnerska effekten (införd 1918) och den med
koncentrationen i de allra flesta fall tilltagande viskositeten
(för vilken korrektion av mig angavs redan 1892) båda sätta
ned ledningsförmågan dess mera ju större koncentrationen är,
och således en korrektion för dessa båda störningar ökar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
