Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teorien angående den elektrolytiska dissociationen. Av prof. S. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
TEORIEN ANG. DEN ELEKTROLYTISKA DISSOCIATIONEN. 19
ur ledningsförmågan beräknade värdet på dissociationsgraden.
Oaktat Bjerrums deduktioner vida överträffa Snethlages
ursprungliga av liknande syftning, äro de likväl behäftade med
en så stor svårhanterlighet och brist på överskådlighet (även
hydratationens inflytande ingår i Bjerrums senaste
beräkningar, som emellertid ej godkännas av den på detta område
mycket framstående amerikanen Harned), att de näppeligen
torde bliva antagna av kemisterna, åtminstone i deras
nuvarande form.
Under de första åren av dissociationsteoriens tillvaro
ansågs den största svårigheten för densamma ligga däri att,
exempelvis i klornatrium, klor och natrium äro bundna vid
varandra med så starka affinitetsband att man ej kunde tänka
sig dem skilda från varandra i varandras närhet. Man
framhöll då, att ferri-ionen, Fe-*, som bär tre positiva
laddningar, har helt andra egenskaper än ferro-ionen, Fe-, som bär
två positiva laddningar. En ändring i elektrisk laddning
förmår således att fullkomligt förändra en atoms kemiska
egenskaper. Det vore således ej alls obegripligt att såväl
ferro- som ferri-ionen äro högst olika Fe-atomen i kemiskt
avseende och likaså att klor-ionen och natrium-ionen äro
betydligt olika kloratomen och natriumatomen. Den nyare tidens
upptäckter ha givit ion-teoriens förfäktare fullkomligt rätt.
Till och med i en klornatrium-kristall ligga klor- och
natriumatomerna (eller rättare ionerna) fullkomligt skilda från
varandra i rummet och detta på så stort avstånd som är
förenligt med kristallens molekylarvolym. Varje klorion är lika
starkt bunden till var och en av de omgivande (sex)
natriumionerna och tvärtom. Det bör då ej vara svårare att förstå, att
i en lösning klor- och natrium-ionerna ej äro förbundna
parvis, som man förut trodde, utan att varje klor-ion är delvis
bunden av alla natrium-ioner i dess omgivning. Skillnaden
är endast den, att i lösningen ionerna äro rörliga sinsemellan,
medan detta ej är fallet i en kristall. Man föreställer sig nu,
att atomerna bestå av en positiv kärna omgiven av
elektroner. De mest stabila atomerna tillkomma ädelgaserna, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
