Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över de ferromagnetiska fenomenens temperaturfunktioner. Av doc.G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• Bloch undersökte systemet Ni-Co och fann här de
synnerligen enkla resultat, som återgivas i fig. 3, där endast
varannan av hans kurvor medtagits. Mättningsintensiteten vid
absoluta nollpunkten ändras lineärt med koncentrationen och
även Curiepunkten flyttar sig på ett regelbundet sätt.
Vid de av Preuss undersökta Fe-Co-legeringarna är gången
av nollpunktsintensiteten ej fullt så enkel. Utgående från Fe
sjunker den först vid
tillsats av Co, stiger
sedan åter, når ett
maximum för
legeringen med samman-
sättningen Fe2 Co och
sjunker sedan
slutligt mot det för rent
Co gällande värdet.
Maximet för Fe2 Co
ligger cirka 10
procent över järnets egen
intensitet och utgör
så den högsta
någonsin observerade
intensiteten.
Systemet M-Fe,
som på grund av sina
även praktiskt
viktiga egendomligheter
redan tidigare
upprepade gånger undersökts, genomgicks ånyo av Hegg. Av
hans kurvor för mättningsintensiteten äro ett urval med
koncentrationsvariationer om 20 procent återgivna i fig. 4 a. Som
syne3 varierar nollpunktsintensiteten mycket regelbundet och
åt nickelsidan nästan lineärt med koncentrationen.
Avmagnetiseringspunkten däremot stiger från det rena nicklet, når ett
maximum vid cirka 70 % Ni och går vid en koncentration av
cirka 25 % ner mot rumstemperaturen.
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
